Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Absolutas begrepp. 5
framgår detsamma ur aktgifvande på de gifoa religionernas förfall och
upplösning. Efterforskar man orsakerna till ett sådant factum, så
visar sig constant, att så ofta en viss religionsåsigt blifvit vanmägtig
i att leda och styra dem, hvilkas religion den utgjort, så ofta som,
sålunda, religiositeten försvunnit och efterträdts af förvildning och
moralisk upplösning, eller m. e. o. så ofta en gifven religion sålunda
i sin verklighet och verksamhet visat sig oemotsvarig mot sitt be-
grepp, sådant alltid berott på en utveckling af personligheten utöfver
det mått, som med den gifna religionen stått tillsammans: så att det
varit personligheten, äfven när den framstått jemte religionen och af
densamma otyglad, som till och med i sina mest förvända yttringar
dock visat öfver från den gifna religionen till en annan och högre.
Alldeles i motsatt rigtning fortgår deremot pantheismen till ut-
veckling och fulländning. Det är ej att neka, att äfven pantheismen
hvilar på en religiös grund och kan i hög grad vara uttryck af en
religiös enthusiasm: det är den religiösa känslan af det Gudomligas
oändlighet och magt, som i den uttalar sig och liksom söker bringa
sig sjelf till åskådlighet. Men om denna känsla, liksom om alla
öfvervägande theoretiska och sesthetiska, gäller, att de former, i hvilka
den utvecklar och gestaltar sig, så litet med sä: erhet eller nödvändighet
tillika innebära eller medföra en utveckling, en actualisation eller ett
qvarhållande af den personliga individualiteten och energien, att tvärt-
om och långt oftare dessa, liksom allt enskildt och begränsadt, derest
ej det praktiska i högre grad är närvarande, i känslans öfversvinnelig-
het förflygtigas och upplösa sig till sken. — Är det högsta väsendet
den i sig sjelf bestämningslösa enheten, så behöfves naturligen endast
att häraf utdraga conseqvenserna med afseende på det enskilda, för
att inse, att intet af detta kan ega någon perdurerande kärna liksom,
eller mer än eu momentan tillvaro. Icke heller ändras denna con-
seqvens deraf, att nyssnämnda enhets verklighet och all-vara vinner
sitt uttryck i det allverksamma lifvet eller den i allt gestaltande kraften:
fortgår nemligen också på detta sätt productionen af det conecreta
oafbruten, ja, rörer den sig ock i constanta och oföränderliga for-
mer, så gäller dock detsamma icke mindre om upplösningen af hvart
och ett enskildt bland det producerade eller dess återgång till en-
heten, hvadan lifvet och kraften, likaväl som alstrande, ock blir en
Kronos, som förtär hvad den bragt till existens. I allmänhet sagdt
hvilar pantheismen på naturåskådning och utgör en sådan, apotheo-
serad och utsträckt till universell betydelse; men i naturen är för-
störelsen, i förhållande till allt enskildt, och dess lagar lika väsendt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
