Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Sigurd Ribbing.
liga, som alstringen och de former, i hvilka denna framträder, eller
de förra äro blott den negativa sidan af de sednare; hvad som deri
perdurerar och framträder med väsendtlig betydelse är, utom kraften
sjelf, lagarne för denna, d. v. & genera och species, hvaremot allt
individnelt endast eger relativ och passagér tillvaro, såsom särskilda
exemplar, i hvilka slägtet och arten komma till existens. Dermed
åter är naturligen hvarje plats i systemet omöjlig för personligheten,
hvilken just deri, att den höjer sig öfver naturen och lyder, mot den-
nas relativt motsatta, lagar, eger den negativa beteckningen för sitt
väsen; ja, sjelfva dennas tänkbarhet såsom sådan är upphäld: peo-
thbeism och personlig tillvaro bilda en motsats, hvari hvartdera meo-
mentet fullständigt utesluter och annihilerar det andra. — Af dessa
den pantheistiska åsigtens conseqvenser i afseende på det individnellas
betydelse i allmänhet, liksom af pantbeismens egen charakter af exclasiv
natoråskådning, utgöra de följder af samma åsigt, hvilka angå den
praktiskt-sedliga verksamheten, dess värde, lagar och mål, endast en
speciell användning. Sålunda är det klart, att vid en mstimation af
sedligheten, dess betydelse och värde redan i allmänhet angifna, lik-
som allt bestämdt vara’s, endast kunna vara relativa; och på conere-
tare sätt determineradt vinner detsamma sitt uttryck deri, att sedlig-
heten alltid sa länge pantheismen vill vara conseqvent, måste sättas
såsorn till sitt värde coordinerad med yttringarne af den naturliga verk-
samheten hos det lefvande och verkande väsendet, eller rättare sagdt
såsom utgörande vissa former af denna. Man skulle visserligen här-
emot kunna invända, att då den mera cultiverade pantheismen sätter
den andliga tillvaron sasom högre än den i inskränkt meniog nator-
liga, d. v. s den rent sinnliga, dermed ock den förras dignitet ut-
öfver den sednare eller dess betydelse af mål för denna ock vore
vindicerad. Men kunde ock denna rangskilnad conseqvent ur panthe-
ismens principer souteneras, så är dock alltid att märka, att med
detsamma som båda slagen af verksamhet, såväl som sjelfva öfver-
gången från det ena och lägre stadiet till det andra och högre sakna
frihet, dermed ända alltid äfven den andliga tillvaron och verksam-
heten blir en form, lat ock vara den högsta, af naturlig tillvaro,
med afseende hvarpa, ej mindre än med afseende på den sinnliga,
begreppet och användningen af ändamål sakna betydelse. För den
enskilde likaväl som för det allmänna lifvet eller kraften utgör det
ena slaget af former för verksam tillvaro, såväl som det andra, oa
af den sednares — den allmävna kraftens — egna oföränderliga na-
tar beroende cyclus af nödvändiga genomgånogsstadier eller existens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
