Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Carl Säve.
Men innan vi öfvergå till de olikheter, som te sig i böjningsän-
delserna, kan det var skäl att vidröra en utmärkande egenhet, Bom
uteslutande tillhör Fn-Sv., och som aldrig uppstått inom Isl.
När ett r vid åfledning eller böjning skulle följa omedelbart efter
ett I eller ett n, så inskjuter Fo-Sv. ett d dem emellan för välljudets
skull eller för att minska härdheten vid consonant<mötet. T. ex. fulder,
Iel. fulir föll, alder, Isl. allr all; men så snart r försvinner, så för-
svinner också d, således i fem: full, all, föll, all. Likaså med n,
t. ex. sander, Isl. sannr sann, pres. findr, Isl. fnnr (1. fir), ten-
der, pl. af tann, Isl. tennr, pl. al tfönn tand. — I analogi bärmed
inskjoter Fn-Sv. äfven för välljudets skull ett b mellan m och I, samt
mellan ’m och r, t. ex. gamblar pl. f., Isl. gamlar af gamall, hambla,
Isl. hamfa hindra, samt domber, Isl. dömr dom, termber, Isl. varmr
varm, hambri dat, af hamar. — Denna egenhet i Fn-5Sv. är utan
tvifvel icke ärfd, utan en jätnnförelsevis senare tillkommen utväxt,
som också ingalunda utgör någon prydnad.
Detta nu i korthet framställda visar dock, att det Forn-Svenska
lagspråket i många fall stod på en äldre ståndpunkt, än Isländskar
från samma tid, när fråga är om ljuden i ordens rotstafvelser, Blif-
ver åter frågan om afledningsändelserna, så har Fn-5v. visserligét
dessa hvar för sig i allmänhet lika ålderdomliga som Isl,, mén desså
ändelsers antal och mångfald är mycket inskränktare. Grunden här-
till torde dock till en icke ringa del ligga i våra fornskrifters fåtalighet
och dera! följande ordfattigdom, hvadan vi således nu ej kunna ekaffa
ost någon fullständig konskap om språkets då varande tillgångar.
HU. Olikbeter i afseende på Ordböjningen.
I afseende på ordens böjning eller böjningsändelserna, råder öti
Fn-Sv, i allmänhet en större enkelbet, och ändelserna äro icke så
utpräglade och folltoniga som uti Isländskan, Detta vill med andra
ord säga, att Sv, uti en jämnförelsevis senare tid i detta afseende
lidit många kännbara förluster, Så har den uti Isl så formrika dec,
efter hvilken böjas t. ex. völlr, vallar, velli, völl och skiöldr, skiald-
ar, ekildi, skisld, fått en vida mindre omvexlande böjning uti Förn-
Svenskans walder, wallar, walli, wall, och ekiolder, -Idar, -Idi,
-Id. Af den utmärkande ace. pl på -w (Isl völlu, skiöldu) fin-
nes i Fo-Sv, högst få exempel i behåll, hvilka kunna uppsökas uti
EYoQviIsT Sv. Spr, Lagar, 2:dra bandet, der de finnas med största
nöggrannhet samlade uti” den 3:je starka decl Samme Författares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
