Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om språkskiljaktigheterna i Sv. och Isl. fornskrifter. 9
på forn grand, men förvandlar äfven stundom oriktigt ett ursprung-
ligt mn till fn; Sv. går den motsatta vägen och bibehåller alltid det
Isl. forngrondade mn, men förvandlar ursprungligt fn till mn. Således
krafn, fh-T. hraban, GI-Sv. ramn, Gr. xdpa&, Lat. corvus, Isl. svefn
sömn, Gr. önrvoc, somnus, Sanskrit svapnas? (dröm). Och tvärtom:
Isl. nafn namn, af Lat. nomen, Sskr. naman; safna, Sv. samna
(samla) af saman, af Sskr. samas eqvalis, similis, equus, omnis,
Gr. öpuds, (och &uo adv.), Isl. samr den samme. Fn-Sv. visar dock
äfven en benägenhet, att icke alldeles sakna labial på detta ställe och
insätter derföre ett p mellan m och n, och får stundom nampn namn,
sympn sömn. I dessa fall stå således Isl. och Fn-Sv. lika nära
forntiden, hvar på sitt håll.
Ett något liknande förhållande eger rum dessa bägge beslägtade
dialecter emellan i fråga om halfvocalen v. När v står i ordens bör-
jan framför r och framför vocalerna 6, &, u och y, så bortkastas
det uti Isl., men bibehålles för det mesta uti Fn-Sv.; men när v der-
emot står i ordstammens slut, eller såsom ett afledningsljud, då bi-
behålles det af Isl., men bortstötes oftast af Fn-Sv. — Isl. har så-
ledes: reiör, reka, rak, rangr, rida, der Fn-Sv. har vreper, wreka,
wrak, wranger, wripa. Isl. toler lika litet v framför de nämn-
da ö, 0, &, u, Y, t. ex. hverfa, hvarf, hurfum, Fn-Sv. hwerfa,
hkwarf, hwurfum, Isl. vinna, vann, unninn, i LL. winna, part. wunn-
in, Isl. weröa, part. ordinn, LL. warpa, wurpin vorden. I andra
fall hafva åter bägge dialecterna förlorat det uddljudande v, t. ex.
ull ull, Got. vulla, T. wolle (hvilket dock äfven saknar uddljudande
v redan i Sanskr. ärnd f., Litauiska vilna, Rysk. vöélna ull, ehuru
ärnd anses komma af roten var 1. vri betäcka, värja; äfv. varm
hör troligen hit); !) likaledes Isl. eis-seri, Fn-Sv. ep-eöre; men der-
emot Isl. sveria, ipf. sör, och Sv. svärja, svor. — Ifråga om af-
lednings-v har deremot Isl. företrädet; t. ex. uti verber höggva hugga,
stökkva , Fn-Sv. stenkia, sökkva, Fn-Sv. sänkia, comp. fölvari
blekare, hvaraf falna, fal-aska, Isl. söngr, pl. söngvar, Uppl. L.
sanger sång. Blott VGL. har ordet wapwi, Isl. vödvi vad (tjockben),
och Runspråket har stapvi dat. sg., Isl. stödvar f. pl., station, ställe.
VGL. har äfven ett stapvi m., med betydelsen stadga, lagbestämmelse,
och Gata Lag. stinkva, och part. haggvin, Isl. höggvinn, af höggva
hugga.
!) J£ Sanskr. pårnas plenus (för "pelnus, "pernus), Got. fulls fall (för
fuln 1. ”furn), Gr. aléos, och niunlyus och nininue, Litauiska pilnas adj.,
Rysk. pölnyi.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
