Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Carl Säve,
Om vi nu i kortbet sammanfatta det föregående och likasom opp-
göra en sloträkning deröfver, huru de bägge Nordiska samkulle-
systrarna, Norsk-Isländskan och Forn-Svenskan, hvar för sig förvaltat
det dyrbara odalspråk, som de tagit i art efter sin urnordiska stam-
moder, så finna vi, att de hvar för sig förlorat åtskilligt, än den
ena ett, som den andra bevarat, och än tvärtom, Så har den yngre
Forn-Svenskan (såom Lagspråket kunde kallas, till skillnad från Ron-
språket) förlorat diphthongerna av, ey, ei, som hopsmultit till & och £;
men deremot ofta bevarat de gamla ur-vocalerna d och & vid deras
rätta ljud, hvilket Isl. deremot grumlat till & (au) och o tå); lika litet
har Isl. alltid förmått bibehålla fu, utan har detta blifvit id, jö, tt
venså har Il. förlängt vocalerna a, o, w med följande Ib, Ip, If, Im,
le, ig, Is, hvilket icke eger rum i Fn-Sv.; denna sista har ej häller
gjort sig förfallen till det i-omljud uti sg, af pros. ind. af vissa starka
verber, eller uti impf. conj., som finnes i Isl. — Ej häller har Fn-Sv.
blifvit mer än i högst ringa mon berörd af det svaga u-omljudet, som
så fullständigt genomträngt Isl. och ingalunda bidrager till dess fäg-
ring. — Fn-Sv. hopsmälter mera sällan än Isl n&k och ng till kk,
nt till tt och mp till pp; hon förvandlar ursprungligt fn till mn, Isk
tvärtom utsprungligt mn till fr; Fn Sv. bibehåller det forna wv. fram-
för 7, och ofta framför voc. o, u, & och y. Deremot har Fö-5v.
ensam infört den nyheten att inskjuta hjelp-consonanten d mellan
I-r och n-r, samt b mellan m-!, m-r, hvilket skämmer hennes ljud-
system, — I afseende på böjningsändelserna har Isl. bibehållit sig
bättre, och Fn-Sv. förlorat mera: De 3 starka mase, declinationerna
hålla på att i Fn-Sv. sammansmälta; Isl har bevarat något flere rester
af doalis än Fn-Sv., äfvensom af redoplicat. i impl , samt har i behåll
de fullständigare passiva, fordom reflexiva, slutändelserna ak, et, hvil-
ka i Fno-5Sv. nedsunkit till -s& Deremot har Fn-S5v. änoo qvar det af
Ial. borttappade Foro-Germ. eller ännu äldre n i verbernas conj., I cotf-
parativernas pl. och i pron:s nom, & acc, pl. neutr.; vår forntunga har
tillika bibehållit de fullständigare pronominala gen. sina, vara idhra,
(som i Isl. försvagats till sén, vdr, yYvar) och Gota Lag eger, i likhet
med några runstenar, qvar de svaga femininernas gen. sg, på -ur.
Af det redan anförda ser man alltså, att till de skiljaktigheter
från Isländskan, som sporas, särdeles uti de Forn-svenska Lag-urkun-
derna, är denna senare ingalunda skyldig allena; ty det är lika ofta
Isländskan, som afvikit eller gjort affall från det fornrätta. ”Visser-
ligen har Forn-Sv, i många mål gjort förluster, blifvit försvagad och
till en del försämrats; men uti ganska många, och det i rätt väsendt-
CJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
