Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om språkskiljaktigheterna i Sv. och Isl. fornskrifter. 13
äldsta Norsk-Isländska skrifter, samt på 2 Svenska !) och 2 Danska
runstenar. Sedermera försvagades det till -st uti alla yngre Norsk-
Is]. fornskrifter, och sålunda uttalas också denna ändelse ännu i dag
på Island, Färöarna och uti vissa delar af Norge, t. ex. finnast, fannst,
fundumst finnas, andast dö (eg. andas). Betydelsen gick dervid allt
mera öfver från medial till passiv, hvilken den ännu eger. Slutligen
försvagades detta et ytterligare till s, den enda form, under hvilken
denna ändelse visar sig såväl i den äldsta som den yngsta Svenskan,
ty med undantag endast af de tvänne ofvan anförda runstenarna, träf-
fas inom runspråket blott ändelsen -s. ?)
At Gotiskans gamla reduplicerade imperfectaom eger Isl. åtmin-
stone några påtagliga lemningar uti sådana som ried, liet, griet, hielt,
his, idk, ide rådde, lät, gret, höll, högg, ökte, öste; under det
att de flesta af dessa former i Fn-Sv. stå närmare sitt försvinnande.
Likväl ega Gutniskan och visse runstenar några spridda ålderdomliga
former att uppvisa, nämnligen riap 3) rådde, liat +) lät, hiak (d. ä.
hiagg), Isl. his högg, samt andra fornskrifter hiolt, fioll höll, föll,
m. fl.
Deremot eger Forn-Svenskan en annan verbal-ändelse, som alls
icke står att finna äfven i de allra fornaste Isländska urkunder. Detta
är ett slut-n uti 3 pl. af presens och imperf. conj, hvarest de Fn-Sv.
orden således ändas på -in, motsvarande de Gotiska på -aina och
-eina, hvaremot Isl. blott har -i. Så t. ex. 3 pl. pres. givin dent,
och impf. gavin darent, Got. gibaina, gébeina, Isl. geft gitve, och
gefi gåfve. .
Denna kärlek för ett slot-n uti ordens ändelser framträder äfven
i Landsk. Lagarnes comparativer: flairin flere, lengrin längre, samt
i neutr. pl. af vissa pronomina, hvarifrån det troligen inträngt uti
nom. sing. af fem., såsom paun, pön, hwariun, hveriun, m. fl.
!) Dessa tvänne undantag äro (å en runsten i Småland) Lis. 1254: Ir
if(n)tabisk oustr i Krikum som dog öster i Grekland; samt likaledes slu-
tet af en inskrift (i Vestergötland) Lis. 1365: Ir wvarp tupr i uristu ir
bpihusk, (bör troligen vara: barhusk) kunu(n)kar som vardt död i drabb-
ningen, när konungarne glogos; — enligt Mag. WALLINDERS granskning 1860.
2) Runspråket har att uppvisa t. ex. antapbis LiLJ. 902, entapus pl. 851,
m fl
3) Guta Saga kap. 1 (tillägg till Guta Lag.) riab, Isl. ried 1 r:$, Forn-
hög-tysk. riat rådde, Got. rairop.
4) LILJEGREN, anf. st. 1781 (på Gotland) liat, Isl. liet 1. låt fh-Tyskliaz,
Got. lailot lät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
