Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om varcellen. 13
bran. Jag har ej kunnat uppleta någon iakttagelse att hos celler, der
membranen otvetydigt är tillfnnandes, den tager någon andel i bild-
ningen af nya celler. Snarare cynes cellmembranen vara ett hinder för
utvecklingen af de nya cellerna; ty ofta först sedan den blifvit sprängd
eller försvunnit, tager denna fart. Membranen är saledes fremmande
äfven för cellers formativa verksamhet, liksom för dess nutritiva. En-
dast vid den functionela synes den taga del.
Uti Wilckens ofvan citerade afhandling om corneas utveckling ut-
talar han det påståendet att membranen tillhör cellen så länge den fort-
plantar sig, men försvinner, så snart den endast är till för nutritionen
af väfnaderna. Han stöder detta påstående på den observation han
trott sig göra, att nämligen cornealcellerna äro försedda med en mem-
bran så länge hornhinnan är stadd i tillväxt, men att den försvinner,
då cornea blifvit fullt utvecklad. Han anser således membranen vara
af betydelse för cellens formativa verksamhet. Wilckens har dock ej
lyckats bevisa, att cellerna under ett tidigare stadium ega en membran.
Han har slutit till att en sådan då finnes deraf, att cellerna äro skar-
pare begränsade mot intercellularsubstansen än de äro det sedan cornea
vunnit sin utveckling. Han har ej gjort något försök att isolera den,
hvilket likväl är det enda fullt öfvertygande beviset för dess tillvaro.
Man kan så mycket mindre fästa någon vigt vid detta Wilckens på-
stående, som det står i uppenbar strid med cellens förhållande hos öf-
riga väfnader.
Sedan vi sålunda funnit, att membranen ej är någon constant be-
ståndsdel af cellen, återstår att tillse, huru sjelfva den kärnan omgif-
vande cellmassan i detta hänseende förhåller sig. Afven här liksom vid
frågan om cellmembranen möta oss hos författarena olika åsigter derom.
Under det att några, såsom Billroth, anse kärnan ensam ega fullkom-
ligt samma betydelse som cellen och i och med detsamma anvisa åt
eellhalon en underordnad röle, betrakta andra den såsom den del af
cellen, vid hvilken de för cell-lifvet egna fenomenerna äro bundna. Så
yttrar Max Schultze i den ofvan citerade uppsatsen om hvad man har
att förstå med en cell: ”Cellen är, så att säga, ett för sig afslutet lif,
hvars substrat protoplasman (cellhalon) företrädesvis utgör.” Till detta
antagande har man förts dels deraf att hos de celler, som utmärka sig
för ett specifikt innehåll, cellhalon är den del af cellen, der detta ho-
par sig, dels ock deraf att med cellhalon äfven cellen försvinner såsom
ett anatomiskt element.
Såsom ofvan anmärktes, delar Virchow cellerna i enkla och speci-
fika. Hos de förra ser man föga af den egentliga functionen i detta
ords högre mening, deras verksamhetsspher är inskränkt till de nutritiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
