Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om varocellen. 19
terernas och blåsans epithelialbeklädnad. Huru de unga celler, som de
inneslöto , uppkommit, har han ej några iakttagelser öfver, men han
anser dem hafva uppstått fritt i modercellens inre. Jag kan dock ej .
se något, som hindrar att ej en delning af cellens kärna varit början till
dessa cellers bildning, så mycket mera som Remak ätven såg moder-
eeller, i hvilka cellens kärna var försvunnen. Likasom Remaks tillåta
äfven v. Buhls observationer en annan tolkning, än den han gifvit dem.
Jag kan derföre ej tillerkänna deras observationer den bevisande kraft,
som de sjelfva anse dem ega.
Virchow !) har hos vissa celler träffat blåsformiga bildningar, hvilka
han benämner Physalider, och inom hvilka stundom kärnförande celler
förefinnas. Huru dessa physalider uppstå är änuna ej utredt, och lika
litet känner man uppkomstsättet för de celler, som de innehålla. Vir-
chow anser sannolikt, att de bildas genom förstoring af en kärna, i hvil-
ket fall således kärnan äfven här vore utgångspunkten för cellbildnin-
gen. Jag återkommer längre ned utförligare härtill. Jag vill endast
här fästa uppmärksamheten vid kärnans höga betydelse för de forma-
tiva processerna.
Kärnans delning är ej beroende af kärnkroppens, ty vi se den in-
träda äfven der, hvarest nucleolen saknas. Förändringar i kärnans form
föregå alltid delningen och äro de egentligen inledande processerna. Der
delningsdriften hos kärnan är svag stannar det vid dessa förändringar
och en mängd olika former uppstå, som alla utmärka sig genom en o-
regelmässighet i contoureringen, som kärnan saknar i normalt tillstånd.
Vanligen försiggår kärndelningen så, att på ena sidan af den vanligen
något ovala kärnan en insnörning bildar sig, som småningom sträcker
sig öfver kärnans yta och från hvilken en skiljevägg utgår som slutli-
gen delar kärnan i tvenne hälfter. De nybildade kärnorna, som ofta
äro till storleken hvarandra betydligt olika, äro hvar för sig mindre än
moderkärnan, men tillsammanstagna äro de större än denna. Ju raskare
delningen försiggår, desto mindre äro de nybildade kärnorna och visa
ofta omedelbart efter delningen smärre oregelbundenheter i formen, som
småningom försvinna under det att kärnan afrundar sig.
Vanligen följer på kärnans delning snart en delning af cellen sjelf;
stundom inträffar detta dock ej, isynnerhet vid en excessiv kärnbildning
och man får celler fyllda med ett stort antal kärnor. Likasom kär-
nans drift att dela sig kan stanna vid endast insnörningar deraf, kan
äfven den attraherande inverkan på cellens protoplasma, som kärnan
utöfvar och som är närmaste orsaken till cellens delning, upphöra. Man
2) Cellularpathologie, p. 376.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
