Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£20 Carl Brolin,
ser då huru denna, som såsom en inledning till delningen aflägsnat sig
från cellmembranen, åter sluta sig till densamma. Följer en delning af
cellen, tillgår den så att kärnorna aflägsna sig ifrån hvarandra under
det att cellen förstoras. Protoplasman skiljer sig från cellmembranen
och kring hvarje ny kärna rangerar sig en del af protoplasman.
Af lika stor vigt, som kärnan är för de formativa processerna in-
om cellen, är den äfven för dess nutritiva verksamhet och i detta hän-
seende tvekar jag ej att betrakta den såsom fullkomligt likställig med
cellen. Redan Schwann föranleddes af svårigheten i många fall att skilja
en cell från en kärna till den frågan, om kärnan eger samma betydelse
som cellen, en fråga, som han ej vågar afgöra. Andra hafva tagit steget
ut och jakande besvarat denna fråga. Jag instämmer deri, så vidt den rö-
rer cellens formativa och nutritiva verksamhet, men ej dess functionela.
Ett talande bevis derför ega vi uti de röda blodcorpusclerna. Dessa
celler förlora sin kärna så snart de börja att utöfva sin egendomliga
fonction och fyllas med sitt rödfärgade innehåll. Allt talar likväl för
att dessa celler snart gå under, sedan detta skett, och ersättas af nya,
som dela samma öde. Vi se således cellens function fortgå kärnan för-
utan, men dess nutrition upphör snart, då denna ej längre finnes till.
Ett annat bevis på kärnans vigt för nutritionen ega vi uti dess för-
svinnande hos de ytligare epidermiscellerna. Hos dessa celler synes all
nutritiv verksamhet hafva upphört och på samma gång går kärnan un-
der, så att man endast hos en och annan kan spåra rester deraf. Vid
bindväfscellernas öfvergång i fettceller, se vi ej denna fettmetamorphos
leda till cellens undergång, under det att vid en dylik process t. ex. hos
talgkörtlarnes epithelialceller cellen snart upplöses. Denna fettvandlin-
gens olika inflytande på de cellulära elementerna beror utan tvifvel på
kärnans förhållande dertill. Uti fettväfvens celler döljes den af det om-
kring densamma hopade fettet, men den försvinner ej, utan fortsätter det
oaktadt sin verksamhet såsom centrum för cellens underhåll. Hos talg-
körtlarnes epithelialceller åter går kärnan under och dermed upplöses
äfven cellen snart.
Från bindväfven hemtar man dock de egentliga bevisen för kärnans
likställighet med cellen såsom en medelpunkt för nutritionen. Jag har
ofvan framställt de vigtigaste af åsigterna om hindväfvens byggnad. Så -
väl Schwann och Henle som Reichert ansågo att i den utbildade cell-
väfven endast kärnor voro tillfinnandes. Virchow bevisade äfven tillva-
ron af celler, men att jemte dessa äfven fria kärnor finnas, synes mig
ej kunna nekas. Jag åberopar i detta hänseende, jemte de nyssnämn-
des äfven Köllikers !) och Billroths 2) auctoritet.
!) Handbuch der Gewebelehre des Menschen.
2) Beiträge zur Pathol. Histol p. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
