Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 C. T. Odhner.
1. Det första man kan utsäga om historien är, att hon innebär
och förutsätter en tidliy succession af händelser, en oafbruten följd af
föregående och efterföljande, dock ännu utan afseende på någon annan
enhet i och för dem än tidens. Detta är också den äldsta uppfattnin-
gen af historien, så snart man l-mnar skaldernas och Mythographernas
berättelser: på denna lägsta standpunkt visar sig historien som chrönika
(xoovos), har sålunda ej ännu höjt sig till vetenskap.
2. Vid en mer utbildad reflexion fästes snart uppmärksamheten
derpå, att de hvarandra succederande momenterna icke kunna utgöra
ett aggregat af disparata enskiltheter, utan måste vara med hvarandra
förbundna äfven genom en inre enhet, ett förnuftigt sammanhang, som
låter dem framträda i en viss ordning. Det är med andra ord fordran
af en förnuftig lay i de historiska företeelserna, som gör sig gällande
för medvetandet, fordran af organiskhet och utceckling. Då meller-
tid på denna ståndpunkt hufvudvigten ligger på lugbundenheten, den i
allt enskilt framträdande lagen, den sig med nödvändighet realiserande
kraften, hvaremot lagens närmare bestämningar träda i skuggan, så
blir historien genom ensidig behandling i denna riktning lätt förvandlad
till en (än mer mechaniskt, än mer physiologiskt fattad) naturproduc-
tion, en efter viss decursus oändligt tortgående följd af orsaker och verk-
ningar. Det är blott ur denna synpunkt som (den af Plinius d. ä. in-
förda) benämningen Natural-Historia är förklarlig och användbar.
3. Reflecterar man närmare pa begreppet af utveckling, sa finner
man snart, att en sådan i egentlig mening allenast kan tillkomma så-
dana väsenden, för hvilka hon är en sjeltmedveten bestämdhet d. v. s.
hos hvilka hon är en följd af egen inre sjelfbestämning. Frihetsbegrep-
pet är sålunda med nödvändighet ingaende i all verklig historia, hvar-
igenom hon framträder såsom väsendtligen mwensklig historia, såsom pro-
duct ef menniskornas fria verksamhet. Härigenom vinner äfven begrep-
pet af förnuftig lag sin rätta betydelse: det blir en frihetslag, ett än-
damal som blott med frihet och sjelfmedvetenhet realiseras. Framhäl-
les denna sida af saken ensidigt utan behörigt afseende på de öfriga,
och utan närmare bestämmande af ändamålets innehåll, så uppkommer
den art af historia, som man plägar kalla Pragmatisk i egentlig me-
ning !), hvarmed vi förstå den, som söker psychologiskt förklara samt
l) Ordet är föröfrigt ganska mångtydigt. Både namnet och saken har
först tillämpats af Polybius, som dermed vill uttrycka historiens uppgift att
genom en politiskt och moraliskt resonuerande method och med didactisk
tendens (för oå noayuatxol beräknad) uppsöka den inre ledande tråden i
tilldragelserna, hvilken Polybius med stränx bexränsuing mom det rent mensk-
liga utvecklade ur förutgående eller medverkande omständigheter och planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
