Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 C. T. Odhner.
verldsordningen förvandlades till en sjelfförnekande religiositet: frihetens
uppgift blef att uppgå i det gudomliga förnuftets hos menskligheten fram-
trädande inre nödvändighet, att för slägtet försaka den egna individua-
liteten. Vetenskapen har att höja sig till insigt i denna nödvändighet,
för att sålunda construera historien. En dylik construction har Fichte
ock försökt och utsträckt henne öfver hela framtidens fält. ilan inde-
lade verldshistorien i fem tidehvarf: i det första leder förnuftet menni-
skoslägtet genom en blott naturlig instinct (oskuldens tid), i det andra
genom auctoritet (den börjande syndens tillstånd): i det tredje, i hvil-
ket Fichte sjelf lefde, hade det egoistiska jaget frigjort sig från all högre
ledning och ville blott lefva för sig sjelf (det fulländade syndaförderf-
vets tidehvarf). Det fjerde skall höja sig ur denna falska subjectivism
genom vetenskapens makt, som skall föra menskligheten fram till en
begynnande rättfärdighet, hvilken slutligen skail nå sin fulländning i
det femte, då ett concret, alla menskliga förhållanden genomträngande
förnuft eller en s. k. förnuftskonst skall omskapa slägtet till ett heligt
och rent aftryck af dess gudomliga urbild 1).
Den verksamhet, som enligt Fichte hörde till det absolutas väsen-
de, framträdde för Schelling såsom en ursprunglig, till oskiljaktig enhet
förbunden motsats, hvilken differentierar sig i de ändliga väsendena och
först hos dem visar sig såsom en actuell motsats. Då nu enligt förut-
sättningen motsats och verksamhet voro väsendtliga för all verklighet,
så blef det förra ett abstract, opersonligt verldsjag, hvars osjelfständiga
potenser de ändliga väsendena voro, och som framträdde såsom identi-
teten i deras motsatta sidor, den subjectiva och den objectiva, den med-
vetna och den medvetslösa, den fria och den nödvändiga. Ur denna
synpunkt sökte nu Schelling i System des transcendentalen Idealismus
att bestämma historiens begrepp och förklara hennes möjlighet. Efter
att hafva ur historien aflägsnat all sådan lagenlighet, som binder den
fria verksamheten inom vissa återkommande kretslopp, vidare derom
negerat all mechanisk och a priori bestämbar lagbundenhet, liksom å
andra sidan förvisat det absolut laglösa ur densamma, finner han hi-
storiens hufvudcharacter ligga i den förening af frihet och lagbundenhet,
hvarigenom ett helt slägte af väsenden realiserar ett ideal ?). En sådan
historia är till en början endast derigenom tänkbar, att hvarje enskilt
medvetande, just för att kunna vara denna individualitet, förutsätter
hela den föregående utvecklingen såsom satt i och genom sig sjelft, hvil-
ket åter blott är möjligt med antagande af en högre enhet, en mensk-
!) Jmfr Erdmann II, O, ss 11, 17, 27. Michelet, den nyaste Tyska
Philosophien, öfvers. ss. 92—17.
?) System des transcendentalen Idealismus (Upsala-upplagan) ss. 334—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
