Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om möjligheten af Historiens Philosophi. 39
lighet såsom en lefvande organism. Men denna kan icke realiseras utan
genom upprättandet af en verldsborgerlig eller universellt rättslig för-
fattning, hvilken derföre blir historiens lag och ändamål, den histori-
ska vetenskapens egentliga object !). Då vidare menniskoslägtet för
Schelling blott var ett sinnligt-förnuftigt väsende, utan sjelfständig och
absolut tillvaro. så måste dess utveckling bestämmas såsom en oändlig
progressivitet, så att målets slutliga uppnående ej kunde blifva föremål
för vetande utan blott för tro ?). Huruo vill nu Schelling uppvisa den
förening af frihet och nödvändighet som ligger till grund för historien?
Att menniskan i sitt handlande är fri, men i afseende på resultatet un-
derkastad en högre nödvändighet, beror först deraf, att icke individen
utan slägtet handlar i historien, så att det objectiva deri är ett för hela
menskligheten 3). Detta objectiva skulle dock ej kunna åvägabringa nå-
gon enhet i och för individernas obundna fribet, om detsamma icke
vore en absolut synthesis af alla handlingar, i hvilken alla motsatser äro
på förhand lösta och upphäfda, och ur hvilken historien utvecklar sig
till slotlig harmoni. Men hvaraf vet jag, att den objectiva predeter-
minationen och oändligheten af det genom friheten möjliga ömsesidigt
ottömma hvarandra, så att den förra verkligen blir en absolut synthes
för totaliteten af fria handlingar? Detta är endast möjligt genom en
öfver de båda motsatta stående enhet, som hvarken är subject eller
object eller båda tillika, utan den absoluta identiteten, den osynliga ur-
grunden, hvaraf alla intelligenser äro potenser, det absolut enkla, hvar-
om inga predicater kunna utsägas +). Om nu detta absoluta kunde full-
ständigt uppenbara sig i historien, så vore det förbi med friheten, ty
denna beror just på motsatsen mellan den subjectiva och objectiva verk-
samheten. Derföre måste historien definieras såsom en det absolutas
fortgående, successivt framträdande uppenbarelse, som dock aldrig full-
ändas. Denna manifestation visar sig först som en helt och hållet blind
makt eller öde, derpå som en öppet verkande naturlag (alltifrån det
Romerska verldsherraväldets tid) och skall i framtiden slutligen uppen-
bara sig såsom er förnuftig försyn 5).
En något modifierad uppfattning af historien framträder i Schellings
Vorles. öber die Methode des academischen Studium. Grundåsigten hade
under tiden gestaltat sig sålunda, att den absoluta identiteten, som förut
var stadd i en aldrig fulländad realiseringsprocess, pu ur en strängare
pantheistisk synpunkt fattades såsom öfverallt realiserad, så att ingen-
tiog är i sig ändligt, utan allt som är, till sitt väsende är den absoluta
A. st. ss. 335—17. 2) A. st ss. 338—9.
3 A. st. ss. 342, 345. 1) A. st. ss. 346—9,
5) ÅA, st ss, 350—1, 352—4,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
