Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 C. T. Odhner.
gå, är något helt obestämdt” !). Härmed sammanhänger på det närma-
ste den falska uppfattning af friheten, som Hegel gjort gällande, hvar-
igenom hon förlorar hela sin practiska, sedliga betydelse och öfvergår
till att utgöra blott en sida af theorien, ett särskilt sätt att tänka: all
handling har enligt Hegel det målet att höja medvetandet af det sub-
jectivas och objectivas syntbes. Då friheten culminerar ej i den sedli-
ga handlingen, utan i vetandet, så blir hon en kraftlös skugga ?). Det
jag, som hos Hegel modifierat Schellings identitet, är således blott Fich-
tes theoretiska jag: verldshistorien utgör blott en progress i medvetan-
det at frihet. Slutligen blir äfven denna frihets objectiva realisations-
form eller staten nedsatt till en försvinnande modus utan sjelfständig
grund.
Då nu verldsutvecklingen framställer medvetandets successiva process
från möjlighet till (ev aldrig fullt uppnådd) verklighet, då vidare philoso-
phien är det alltomfattande verldsmedvetandets reflex i det menskliga med-
vetandet, så följer, att det är i philosophen, som verldsanden medvetet
reflecterar öfver den tillryggalagda banan. Den förre har således att upp-
visa verldshistoriens nödvändiga dialexis, att construera hennes innehåll
efter den logiska begreppsutvecklingen. Att en sådan tillämpning af
logiken på historien, som öfverhoppar och gör obehöflig all noggrann
analys af det factiska innehållet, måste blifva godtycklig och förvrida den
verkliga historien, ligger i sakens natur: dertill kommer, att hon äfven
såsom sådan stannar långt efter sina egna anspråk, blir ofullständig och
ytlig, i det hon raskt flyger förbi den historiska detaljens motspänstiga
verklighet, så att begreppen mer synas vara utifrån liksom anbragte,
än uppvisade såsom deruti immanenta och dominerande. Detta gör, att
Hegels Philosophie der Geschichte får utseendet af en empirisk, cultur-
historisk berättelse, här och der afbruten af en dialectisk deduction,
som blott tjenar till att rycka det berättade ur dess rätta fogningar
och dess historiska sammanhang. Denna historiens misshandling visar
sig speciellt deruti, att, då historien, för att motsvara logikens furdrin-
gar, uppfattas såsom en enkel fortlöpande linea, såsom en och samma
tankes conseqventa utveckling i tiden, så måste all slags historisk coexi-
stens eller coordination af folk och stater omstöpas till succession och
subordination, historiens organiska mångfald måste sammanträngas på
den abstracta tidsprocessens smala linea, för att på denna halsbrytande
stråt balanceras framåt med tillhjelp af det heliga tretalets osvikliga
arcanum. Men den elastiska och flytande beskaffenheten af detta ar-
1) A. st. 8. 63.
2) Detta erkännes äfven af Hegels ifrigaste anhängare: se t. ex. Cieszkow-
ski Prolegomena zur Historiosophie s. 120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
