Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om möjligheten af Historiens Philosophi. 63
tränga och förklara alla spherer af mensklig verksamhet, alla stadier af
den historiska utvecklingen samt öfverallt framträda som den ledande
principen. Hela historien måste utgöra ett i alla sina momenter sam-
manhängande frälsningsverk. Att antaga historien såsom en särskilt
vetenskap derjemte, måste under sådana förhållanden synas onödigt.
Då religionen är identisk med gudomligheten sjelf, tänkt såsom le-
dande de ändligt förnuftiga väsendenas utveckling, blir hon naturligtvis
den högsta enheten för alla dylika väsenden, hon blir ledarinna för
hela den ändliga existensen i alla dennas former och grader, och så
uppfattad måste hon utgöra den egentliga organisationsprincipen för
densamma tänkt som ett sammanhängande helt, för detta helas utveck-
lingshistoria, ifall en sådan läte tänka sig. Men just derföre kan hon
ej vara den specifiska enheten för hvarje särskilt utvecklingsgrads hi-
storia. Denna princip måste nemligen vara så beskaffad, att derur lå-
ter uppvisa och begripa sig den särskilta form och organisation, som
samma utvecklingsgrad företer till skilnad från alla andra. TLåtom oss
se, om religionen uppfyller denna fordran! Ur de skilda former, som
religionen i sin menskliga utveckling antar, såsom hufvudmomenter skall
således historien förklaras och organiseras. Men hvarföre antar religio-
nen skilda former? Naturligtvis derföre att hon modifieras olika hos de
olika personligheter, hos hvilka hon framträder. Om nu religionen an-
tas vara den närmaste, den omedelbara enheten inom menniskans histo-
ria utan någon reell förmedling af andra väsenden, så måste religions-
formernas antal blifva lika mångfaldigt som de menskliga personlighe-
ternas: man får sålunda ingen verklig organisation, utan återkommer
till de enskilte subjecten, d. v. s. till atomism: historien förlorar allt
inre sammanhang, all systematisk d. ä. vetenskaplig character. För
att undvika detta resultat, måste man se till, om icke menskligheten
i sig sjelf innebär några bestämda och sjelfständiga högre enheter, ge-
nom hvilka äfven religionsformerna såsom bildade af dem kunna upp-
träda som fasta, utpräglade, concreta enheter i och för de enskilte. Så-
dana finner man i nationaliteter, stammar och racer, man finner dessa
bestämdt skilda i religiöst skaplynne; det är blott genom deras medium
som religionerna uppnått en verldshistorisk betydelse. Man finner, att
religionens olika ställning och betydelse under olika tider väsendtligen
berott af nämnda enheters olika characterer, att religionen såväl till in-
nehåll som till omfattning framskridit allteftersom de högre enheterna
af nämnda slag gjort sig gällande; så finner man, att, under det de
naturalistiska religionsformerna framträdt som efter nationerna skarpt
skilda och naturnödvändiga enheter, hafva de anthropomorphistiska åter
dels blifvit på mångfaldigt sätt modifierade af den fria viljan, dels öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
