Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om möjligheten af Historiens Philosophi. 69
lgheten. Följderna visade sig först i en fatalistisk fattning af nationer-
nas Kf, som upphäfde frihet och sedlighet samt tvingades att göra det
verkligen historiskt utvecklade eller traditionella såsom sådant till det
förnuftiga; och då skolan småningom drefs att uppsöka en viss mått-
stock eller norm för de vexlande rättsformernas bedömande (Puchta),
så kunde i följd af utgångspunkten blott det fullt naturenliga, det ur
folkets lefvande, oförfalskade instinct och behof framgångna få gälla
som sådan, hvarföre, då de nuvarande på förståndets abstraherande
ståndpunkt befintliga folken icke längre egde denna friska, lefvande källa
i behåll, det Romerska rättssystemet uppställdes som det numer oöf-
verträffliga mönstret och hardt när identifierades med begreppet sjelft
eller blef en ratio scripta. Hvilka stora historiska misstag denna histo-
riska skola härmed låtit komma sig till last, ligger för öppen dag, äf-
vensom att de egentligen härleda sig från bristen på en sannt philo-
sophisk grundläggning. Historien blef ett nationernas verk, rätt och
stat blefvo de högsta uttrycken af nationernas individualitet och så-
londa äfven historiens hufvudbegrepp, men i brist på en sjelfständig
ideell och förnuftig grund och enhet för de vexlande phenomenerna,
sönderföll historien till en i yttre sammanhang hopfogad, efter olika
sammanställningar evigt skiftande och föränderlig mosaikbild 1). — Det
är intressant att jemföra gången af den Hegelska philosophien och de
conseqvenser, denna medförde, med de resultat, vid hvilka den histo-
riska rättsskolan stannat. Man finner lätt analogien mellan den specu-
lativa grundläggningens och den speciella, empiriska tillämpningens ut-
vecklingsgång: samma dubbelhet och vacklande framträder hos båda.
Liksom den historiska rättsskolan för rättens förklaring fann nöd-
vändigheten af att antaga nationerna såsom individuella väsenden, men
ej förmådde säga, hvad de voro, eller om hon försökte det, stannade
på en låg ståndpunkt, så har äfven den historiska spåkforskningen i
och för språkets förklaring invecklat sig i en likartad svårighet. Det
var för lösande af frågan om språkljudens begriplighet eller ordens objec-
tiva betydelse, som W. von Humboldt måste tillgripa nationsbegreppet
och bänvisa till nationernas ”andliga individualitet” såsom förklarings-
grund för språkens mångfald. Af dessa antydningar gjordes dock ingen
vidare användning, och för Humboldts efterträdare Steintbal blef na-
tionen ingenting annat än en sinnlig organism af menniskor, som i följd
af samma kroppsliga beskaffenhet och enahanda intryck äfven få en viss
likhet i sin andliga organisation, deribland språket. Sålunda finna vi
här en likartad sammanblandning af förnuft och sinnlighet som på det
rören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
