Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v | 6. 3.3 rnjrand.
äfven för Evdemonisten gäller den af Kant angifna defnjtionen på plig-
ten, så att genom densamma pligtbegreppet blifvit så charakteriseradt,
att det kan inrymmas i hvarje ethiskt system. !)
Men af denna bestämning hos pligten, att hon är en nödvändig
följd af sedelagen, får man ej, fortfar Scheiermacher, draga den slut-
satsen, att det vore nog för det pligtenliga handlandet, om det blott
och bart egde charakteren af legulitet. För att afläggna en sådan vill-
farelse, gör han en betraktelse af pligtens förhållande till dygden. Detta
förhållande, säger han, finnes hos Stoikerna bäst uttryckt sålunda, att
alla dygder sammanverka till hvarje pligt. Det finnes m. a. 0. ej når
gon pligt, utan att den utgår från den sedliga sinnesförfattningen. ÅAf-
ven denna ingår sålunda i pligtbegreppet, och, om man vid detsamma
mindre reflecterar på detta subjectiva moment, kan man, såsom pyare
moralister gjort, tillskrifva det sedliga i pligtbegreppet legalitet, hyar-
emot man brukat gifva det sedliga i dygdebegreppet charakteren af mo-
ralitet. Härvid måste man dock undvika det stora missförståndet, hvar-
till många gjort sig skyldiga i afseende på dessa båda termer, att det i
moralisk mening skulle finnas en handling, som vore blott legal, d. v. s
pligtenlig, utan att ega moralitetens charakter. Deraf skulle följden blifva,
att alla dessa handlingar, d. v. s. alla pligter, ej vore moraliska, eller att hela
pligtläran skulle falla utom Ethiken. Men meningen med dessa benämnip-
gar kan ej vara den, att de sättas i contradictorisk motsats mot hvarandra.
Hvarje pligtenlig handling är såsom sedlig moralisk och utgår sålunda från
sedliga viljan ; men, då lagenligheten hos en pligt utgör det moment, som der
mest faller i ögonen, kan man i betraktelsen bortse från det subjectiva mo-
mentet utan att man derföre nekar detsamma. Ju mindre sålunda dan
sedliga sinnesstämningen faller i dagen vid en pligtenlig handling, deste
mera är man berättigad att betrakta densamma såsom öfverväggnde le-
gal. Och härmed är det ochså lätt att inse, i hvilken mening Steiker-
na skilde mellan sina xatogdwuwara och xxINxorra. Ty i dessa ofta
missförstådda uttryck ligger ej någon annan betydelse, än att båda clas-
serna omfatta pligtenliga handlingar, d. v. s. sådana, som äfverensstäm-
ma med sedelagen, men af hvilka dock de förra utfördes af den vise,
som egde den sedliga kraften och sipnesstämningen i dess fulla klarhet,
de sednare åter af sådana, hos hvilka denna sedliga kraft ej kommit
till full actualitet. Men denna riktiga uppfattning af dessa båda be-
grepp, hvilken af Stoikerna mera blifvit antydd, än i tydliga ord utr
sagd, har i nyare tider blifvit tillintetgjord genom Kant. Denne philo-
soph har, genom att i moralen sätta legalitet och moralitet emot hvar-
!) Kritik der bisherigen Sittenlehre p. 179, 180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
