Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 C. J. H. Engstrand.
lagen är hos Schleiermacher endast en stegrad naturlag, så att den
förre har samma charakterer som den sednare. Liksom naturlagen är
ett genusbegrepp, som erhaller sin concretion genom de särskilda natur-
tingen, så är ätven sedelagen en abstract sida hos de naturvarelser, som
utgöra en högre potens af naturtingen; han är det allmänna begrepp,
hvarunder alla fria och medvetna varelser kunna subsumeras. Denna
lag säges visserligen vara menniskans inre bestämdhet, utan att vi en-
ligt Schleiermacher kunna veta, hurudunt detta inre är. Det är ett
ideale, säger han, som eger något realt i sig. Men hvad dessa ingre-
dienser äro, det ideala och reala, at hvilka allt är en sammansättning,
derom erhålla vi ej hos honom någon upplysning. År nu sedelagen en
abstract sida hos menniskan, så kunna vi ej i densamme finna skälet
till några sedebud. Ett bud är nämligen en befallning, och att något
abstract, något overkligt, kan gifva en sädan, vill väl ej någon på all-
var påstå. Hvarifran har da Schleiermacher erhållit sina båda princi-
piella pligtbud, samhällsbildandet och tillegnandet? Han har eliminerat
dem ur den gifna erfarenheten. Han såg, att på det sättet gick allt
normalt till i verlden, och på motsatt sätt gick allt illa. Två saker,
menar han, äro nödvändiga för meuniskan, nämligen att lefva tillsam-
mans med andra menniskor och att ega en kroppslig existens. För att
införa harmoni i det förra förhallandet, bör hon verka på ett för alla
likartadt sätt, men härunder far hon ej uppofira sin egen individualitet,
sitt eget värde, hvadan hon ocksa bör tillegna sig det, som befordrar
densammas trefnad. Men till dessa bada pligtbud finna vi då intet
skäl i sedelagen, i menniskans innersta bestämdhet. Derföre är ock
hela indelningen godtycklig, hvadan vi ej förundra oss öfver, att dessa
båda pligtbud mera tyckas befordra menniskans nytta än hennes sed-
lighet. Ty det är nyttigt för henne att lefva i fred med andra, att be-
vara sin kropp och skaffa sig egendom m. m., men huruvida detsamma
i alla fall är sedligt, kan bero af omständigheterna. Schleiermacher
har "här glömt den regel, han sjelf gifvit i sin ”Kritik”, att man vid
en pligtenlig handling måste fråga efter om, när och huru. Vi se så-
lunda häri ett uttryck af Schleiermachers empirism. Han gifver blott
en beskrifning på, hvad menniskan vanligen gör, ej hvad hon bör göra.
. Derföre säger han också sjelf, att en imperativisk Ethik är oriktig.
Men Schleiermacher fann, att detta samhällsbildande och till-
egnande egde rum i större och mindre spherer eller s. k. ethiska for-
mer. Den vidsträcktaste spheren var det samhällsbildande, som före-
tedde sig för honom i staten, den inskränktaste åter uppenbarade sig
i familjen. Ett lika förhållande visade sig äfven i tillegnandet. Flera
personer arbetade tillsammans på vissa sinnliga materialer, för att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
