Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& IC. J. H. Engstrand.
christendomens idee att fatta person såsom ett rent andligt subject. Det
faller sig underligt, att Schleiermacher, som i sina ungdomsskrifter så
skönt målar personlighetens frihet och sjelfständighet, så kan leka med
detta ord, att han sedermera talar om sammansatta personer. Men så
går det, när man ej utgår från rent andliga principer i sitt philoso-
pherande. Man ser, att stater uppkomma i tiden, och att de i en viss
mening bildas af den enskilde. Men det är just denna mening, som
man ej kan fatta, om man ej på staten får använda begreppet person-
lighet i samma bemärkelse, som för alla personligheter. Att vi dertill
hafva rätt, behöfva vi ej visa för att här kriticera Schleiermacher. Låt
vara att staten är en ”sammansatt” person, att den är af individerna
bildad, så se vi ej något skäl, hvarföre denna machin skulle handla
efter pligtformler. Har man i första hand lagt sedlighetens börda på
individerna, så synes det, som om alla dess fordringar skulle kunna
uppfyllas genom de enskilda personernag handlingar, förutom det att
det synes orimligt begärdt af en machin, att den ens skall handla Men
vi uppehålla oss kanske för länge vid dessa — man kunde nära nog
vara frestad att säga — löjligheter. Hvad dén anmärkningen af Schleier-
macher åter angår, att den enskilde personen ej kan absolut förverkliga
det sedliga målet, så är den ganska riktig. Men deraf följer ej, att
han af andra skulle erhålla hjelp att nå detta sedliga mål. Ingen kan
med sitt handlande uppnå det sedliga idealet; men deröfver sörjer gj
heller den sedlige. Han känner sig fullkomligen tillfredsställd såsom
sedlig, om han i sin verksamhet är riktad på det sedliga målet. Men
står honom alltid något åter att förverkliga, som han här i tiden ej
kan uppnå, så har han hoppet qvar att slutligen nå det mål, som öfver-
ensstämmer med hans eviga väsen. Detta hopp är vissheten om sjä-
lens odödlighet, hvarom afhandlas i en annan lära än i Ethiken. Och
enligt Schleiermachers egna ord kan ej det sedliga målet realiseras här
I tiden, icke ens genom denna fördelning af verksamhet mellan de en-
skilde. Kunna således hvarken alla tillsammans ej heller den enskilde
här i tiden förverkliga det sedliga målet, men den enskildes samvete
ändå gifver honom frid, äfven om han ej åt andra öfverlåter en del af
det sedliga handlandet samt i motsatt fall disharmoni, så synes det
vara bäst att lägga hela den sedliga uppgiften på hvar och en särskildt.
Vi hafva sålunda sett, att Schleiermacher antog tvenne postalater,
hvarförutån ett sedligt handlande i hans mening ej kunde ega rum och
således ingen pligtindelning, nämligen flera individers coöxistens och dön
enskilda mennhiskan såsom kroppslig. Vore således en menniska ensam
i verlden, så kunde hon ej tänkas såsom sedlig. I dessa båda antä-
gäbdeéb är dock Schleiermacher ovetenskaplig. Hee Fichte finnas både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
