Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade Hvalartade Däggdjur. 37
då ett ringare antal uppgifves, detta beror på en brist eller ofullstän-
dighet i skelettet !). Processus spinosi inferiores äro 9, af hvilka den
2:dra är störst, och den l1:sta har spetsen starkt bakåt böjd. Bröst-
benet är något litet snedt, och bar formen af ett aflångt kors, med
den bakre processen eller grenen längst, och med sidoprocesserna be-
lägne närmare den främre ändan, der manubrium är långt framstående.
Refbenen äro spensliga, men temligen långa. 1:sta paret, som äro bre-
dast, äro enkla, och deras nedre ända är temligen utbredd. 4:de och
5:te paren äro de längsta, och nära lika långa. Alla refbenen äro vid
sin nedre ända temligen tunna och hoptryckta. Alla articulera endast
med processus transversi, men 3:dje och 4:de paren hafva ett temligen
tydligt capitulum och tuberculum, ehuru deras collum baktill icke är tyd-
ligen begränsadt ?). Enligt Eschrichts iakttagelser fästa sig 1:sta paret ref-
ben vid bröstbenet bakom dettas sidoprocesser. ”kulderbladet liknar i det
närmaste det af föregående art. Dess längd innehålles ej fullt 13/, gån-
ger i dess bredd. Acromion är långt skildt från processus coracoideus,
samt bildar en mycket spetsig vinkel med den öfre delen af skulderbla-
dets främre kant. Radius och ulna äro något böjda bakåt, och den
förre är märkbart bredare än den sednare. Carpalbenen äro 3:ne i den
öfre och 2:ne i den undre raden, men å undre sidan af det yttersta
(midt för ändan af radius) är å båda extremiteterna ännu ett 6:te, helt
litet och med 2:ne jemna ytor, hvilket jag icke observerat å något an-
nat skelett af denna eller andra hvalar. Af de 4 fingrarne har det
1:sta 4, det 2:dra 7, det 3:dje 6, och det 4:de 3 phalanger. ÅA en
!) Uti Skandinavisk Fauna beskrifves ett skelett, som genom framl. Akad.
Adjunkten v. Diben erhållits från Bergens Museum, och å hvilket skulle
förefinnas 10 ryggvertebror, 13 ländvertebror och 17 svansvertebror, således,
med tillägg af 7 halsvertebror, inalles 47 vertebror. Ryggvertebrorna räk-
nas till 10, emedan endast 10 par refben förefunnos; men att äfven detta
exemplar haft 11 par refben, och således 11 ryggvertebror, bar jag in-
hemtat af Doctor Koren i Bergen, som specielt kände, att de detsamma
tillhörande refbenen af 11:te paret hade blifvit förstörda i Bergen. Således
ha ländvertebrorne räknats till 13, derigenom, att sista ryggvertebran blif-
vit räknad såsom ländvertebra. Att svansvertebrorne (”stjertens vertebror”)
endast uppgifvits vura 17, är säkerligen en följd deraf, att den sista, som
är mycket liten, saknats.
2) Enligt Eschricht skulle refbenen hos Bardhvalarne i allmänhet sakna
capitulum och collum, men att dessa dock finnas, om än capitulum icke
artieulerar med corpus vertebre, synes tydligen å vissa refben hos en del
Bardhvalar, t. ex. Balenoptera robusta och Balena mysticetus, der tu-
bereulum är högt uppstående samt genom ett långt collum skildt från capi-
tulum , hvilket är på väg att articulera med corpus vertebraa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
