Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om beskattniogens grunder. 7
stemets stiftåare gjorde sig skyldiga till den märkliga ensidighet att an-
taga, det af alla näringar endast jordbruket gaf en ren inkomst, och
kastade hela beskattningen på denna näring. Det var Smith förbe-
hållet att i sitt verldsberömda arbete utreda de ekonomiska lagarnes
natur, och han angaf deras tillämpning på beskattningsläran i fyra
satser, hvilka ännu i dag bibehållit hela sin sanning. Af dessa fyra
satser anger jag här den första, såsom den vigtigaste. Den lyder så-
lunda: Innevånarne i hvarje stat böra bidraga till styrelsens underhåll
så nära som möjligt i förhållande till sin förmåga, d. v. s. i förhål-
lande till den inkomst de njuta under statens skydd. — Fattar man
denna sats så, att den inkomst, der omförmäles, betyder ren inkomst
— hvilket Smith ätven menade — så innehåller den hela grunden för
en sund beskattningslära; och de trenne reglor för skatternas anläg-
gande, jag nu går att angifva, äro endast ett närmare bestämmande af
densamma, en, för större tydlighets skull, gjord amplifikation af den
enkla grundsatsen.
Den första regeln vid all beskattning är att skatten bör, såsom
Smith uttryckte sig, utgå af den skattskyldiges inkomst eller, närmare
bestämdt, af hans rena inkomst. Förmögenheten eller kapitalet är
odugligt till skatteobjekt. De bevarade resultater af ett föregånget ar-
bete, som benämnes kapital, användas så, att de gifva inkomst eller
icke. Lägges en skatt på ett kapital, som ej ger någon inkomst, blif-
ver följden deraf att detta kapital, som ej eger någon förmåga att er-
sätta hvad skatten borttager, innan kort måste försvinna. VWVidare vi-
sar erfarenheten att produktiva kapitaler af samma storlek ingalunda
gifva samma afkastning, ett resultat beroende på oändligt många om-
ständigheter. Vore nu skatten anlagd efter kapitalets storlek, så skulle,
då egarne alltid söka att, till bibehållande af sitt kapital till samma
belopp, afbörda skatten med hvad kapitalet afkastar, egaren till det
mindre vinstgifvande kapitalet befinna sig i sämre ställning, än egaren
till det mera vinstgifvande, ja, det vore alltför väl tänkbart, att han
skulle nödgas, till skattens afbördande, tillgripa någon del af sjelfva
förmögenhetsstammen; och med ett sådant förhållande vore roten för
beskattningens kontinuitet angripen.
Således inkomsten, ej kapitalet, är det rätta skatteobjektet. Men
äfven denna sats behöfver uärmare bestämmas. Ar inkomsten skola
alla kostnader, hvilka till dess vinnande varit erforderliga, bestridas,
således äfven ersättas de delar af kapitalet, hvilka för detta ändamål
åtgätt. Dessa kostnader mäste af skatten skonas, vill man ej löpa fara
att se kapitalet förminskas. Deu rena inkomsten, m. a. o. inkomsten
efter afdrag af de för dess vinnande nödiga kostaader, är det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
