Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om beskattaingens gruuder. 13
utan mera än proportionsvis, större skattekraft än den mindre, Ty
der är ej blott en tillväxt af inkomsten utan jemväl en minskning i
de afdrag, hvilka från denna inkomst böra beräknas, enär nödvändigheten
af dessa afdrag bestämmes af behofven, och dessas kraf på den större
inkomsten är mindre än på den mindre inkomsten. MDermed är också
rättmätigheten af en progressiv beskattning medgifven, en beskattning
som dock i sjelfva verket är proportionell, ej mathematiskt, men i
förhållande till skattekraften. I sjelfva verket är den progressiva be-
skattningen ingenting annat än en vidsträcktare tillämpning af den re-
dan i så många länders skattelagar erkända grundsats att lemna vissa
klasser af medborgare eller ett visst minimum af inkomst fria från
skatt. Den progresaiva beskattningen är urgammal; den fanns redan
i Athen i den Solonska lagstiftningen, och i vissa offentliga utgifter,
som, under namn af Liturgier, pålågo de rika; den fanns i Medeltiden
och har äfven blifvit försökt i nyare tider, samt försvarad af en sådan
man som Say, och äfven, märkvärdigt nog, i det enda arbete Sverige
eger i finansläran, Collin: Om Statsinkomsterna. Den har dock på sed-
nare tider kommit i svårt vanrykte, emedan den, i revolutionära tider,
användts att utjemna lörmögenhetsförhållandena; men fastän en sak
af väldsmän och fantaster kan missbrukas, följer ej att den är för-
kastlig; ty naturligtvis måste progressionen ställas så, att den endast
blir ett uttryck af den större inkomstens större skattekraft, cj länder
till omstörtningar af förmögenhetsförhållandena. Ty hvad som tages
af en inkomst utöfver hvad den verkligen bör betala, är ej beskatt-
ning, utan plundring. Principen är redan, såsom nyss nämndes, er-
känd oeh progression till ett visst belopp är i en och annan lag be-
stämd, t. ex. i Lagen om Österrikiska Inkomstskatten 29 Oct. 1849,
der skatten i ena klassen är progressiv från 1 till 109/4.
Den tredje och sista regeln är den, att beskattiingen bör vara
allmän. Sanningen af denna sats följer deraf att alla medborgare hafva
samma interesse af statsändamålets uppnående och böra derföre alla bi-
draga dertill. Så skedde väl ock på den tid, då statsbehofven upp-
fylldes genom tjenster, som af medborgarne sjelfve fullgjordes. Men i
detta sätt för skattebördornas utgörande skedde en förändring, när sam-
hällena tramskridit så långt i kultar att arbetsfördelningens lag inom
dem gjort sig gällande. Då blefvo de skyldigheter, som ålegat alla,
öfvertagna af vissa, eller, då nya statsbehof uppkommo, åtogs dessas
uppfyllande af vissa medborgare, under det andra blefvo tria derifrån.
I detta öfvertagande af vissa statsbördor var ingen skattefrihet atsedd,
det var endast ett utbyte af ett slags prestation emet en annan. De,
som sålunda öfvertogo utförandet af vissa. statstjewster, blefvo emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
