Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 M. G. Rosenius.
detta ställe betecknar det väsendtliga Ordet !). Ett kraftigt stöd gifves
oss deremot åter k. 16: tå oxäxtoov TAGS B&yakwovvns ToOV
Osoö, d xvpsos Yuöv Xorotos Insoög ovx HAJsv iv xöpTru Älualo-
veias ovdå vnegngavlas, xainrep dvvajksvos. Ty weyckwoivn är
just uttrycket för Guds väsende, såsom den allena Store och Mäktige,
och oxäxroov, herrskarestafven, är organet, hvarigenom den mäktiges
vilja gör sig gällande. Jesus Christus är således ionehafvaren och up-
penbararen af all gudomsmakt, all gudomens fullhet. Och detta säges
det att han redan var då, när han kom till verlden, försakande den
utvärtes härlighet, som han kunnat hafva, xabreo dvvaäuevos. Ur det
s. k. Clemens Romani Andra Bref till Kor. ma ock, då vi, utan att
något afgöra om detta brefs äkthet, anse detsamma tillhöra de apost.
Fädernas tiderymd, anföras de kap. 9 förekommande orden: Xgorog ö
XVPLOG, Ö OUSAG fyuÄGs, ÖV påv TÖ NPWTOV AVEÖVUA, Ey ÉVETO CAPE.
Öfvergå vi nu till Ignatius, hvilken i dogmatiskt hänseende är att
bland de ap. F. anse måhända såsom den förste, så möta oss yttran-
den, i hvilka hans tro på det eftertryckligaste ger sig till känna. Ty
om för honom, såsom en värdig lärjunge af apostelen Johannes, ur-
källan till den andeliga välsignelse, som nu genomströmmade verlden,
var att söka i Christi personliga uppenbarelse i tiden, så hade ock för
honom just denna uppenbarelse sin yttersta grund i ett evigt förutva-
rande hos Fadren. Och denna allt genomgående tanke uttalar han dels
på ett mera indirekt, dels på ett mera direkt sätt. Till yttranden af
det förra slaget hänföra vi Ep. ad Eph. 20: ovvéoyeode iv mg nTidres
xal åv Inooö Xoorw, TO xatå oA0oxa ix yÉvovs Jafid, tvi
vig dvIownrov xal vie Osov. Här må ock nämnas, att Christus kal-
las Fadrens tanke, kunskap, medvetande yvwun, yvöådt, Ep. ad Eph.
kk. 3, 17. Så må ock de k. 7 förekommande orden: elg latoog 8oviv,
oapgxsxÖGg TE HA MVEVUOTIXÖG, YEVYTÖS KAL AyÉVYTOG, INCOÖG XQs-
otdg, här ega vitsord, såvida det oskapade och dock tillvarande måste
vara af evig preexistens. Ep. ad Magn. k. 8 sägas profeterna hafva
!) Dorner a. st. p. 142 tyckes anse de anförda ordens syftning på den preexiste-
rande Christus sannolik, och Lipsius a. st. p. 103—04 söker göra densamma mer
än sannolik. Men betrakta vi uttrycket iv löygv vis ueyalwsörns avrov i och för
sig, så synes det ej vara skäl att i detta se en beteckning för tvenne särskilta
subjekter, Fadren evrög och Sonen Adyos tis ueyaldsvrns. Anledningen är åt-
minstone här icke större än t. ex. Ebr. 1: 3, der orden 76 Öjuatrs tis dvvapens
avrod icke kunna på mer än ett subjekt häsyfta. Enkelt fattadt, är ras utynlw-
cörns, i likhet med det jemförda t3s dvrducws (jfr Winers Gramm. d. neut. Sprach-
idioms p. 269) blott egenskapsgenitiv. Och vi kunua icke finua, att det bruk,
Clemens R. gör af detta ord, är, såsom Dorner uppgifver, af beskaffenhet att öka
sannolikheten af ifrågavarande hänsyftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
