Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 M. G. Rosenius.
10: Oillova Koi "Pbov ”Ayadönovy . . . alis romvare önodefaps-
ver ÄÖ; dsaxovovs Xpsoroö Osoö. — Att nu Polykarpus, uti den
enda af hans skriftliga produkter, som till efterverlden öfvergått, nem-
ligen Brefvet till Philippi, på intet ställe under ofvannämnda mest
ögonskenliga form uttalar sig i läran om Ohristi gudom, kan omöjligen
vara annat än en tillfällighet. Vi dömma så, icke blott derföre att Po-
lykarpus var Ignatii medlärjunze hos apostelen Johannes, och följaktli-
gen måste hafva varit förtrogen icke mindre med uttryckssätten för
denna lära, än med läran sjelf, utan ock derföre att vi af Polykarpus
ega uttryckliga ord, som visa, att denna lära var hos honom lika djapt
grundad, som hos medlärjungen. Ty uti den lofsång, som han, enligt
sin församlings i Smyrna berättelse, på bålet uppsände ech hvilken vi
ofvanföre citerat, ställes Sonen, ö alwvios xal ånovedriog Invoös XQ:-
oröcg, i jembredd med Fadren och Anden. Hvad som hörmed skulle
visas, besannas ock deraf, att den församling, hvars tro hade vunnit
både sin tillväxt och sin stadga under Polykarpi herdavård, icke blott
förer samma bekännelse 1), utan ock, med anledning deraf, att någen
velat förhindra Polykarpi qvarlefvors öfverlemnande till begrafning, un-
der den förevändning, att de kristne annars skulle begynna tillbedja
honom, förklarar, att de aldrig skulle kunna öfvergifva Christus, som
Nidit för hela verldens frälsning, eller tillbedja någon annan 2). — Hvad
slutligen beträffar Brefvet till Diognetus, så förekommer isynnerhet k.
7 en utförligare framställning, hvarmed författaren synes vilja i en bild
sammanfatta de inom den skapade verldens skilda områden förnimbara
dragen af Christi gudom. Och denna får sitt uttryck framför allt då
det till slut heter: &s Baeciisvs néuTev vidv PaciAba Frspev
(å ravroxperwg)’ ås Osiv önreuyer . . . [Ox doäs) Tapufale-
pevovs Ineloss, Iva pvfomvtTus FÖV XUPIOV, XL MÅ VIXKMÖVOVG.;
Ovy ögäs, övm nåekovec xolitovru:, togovsm nÅcoralortas Älvs;
Tadra ävåeuxov ov doxet så sprer raöra Ävveapis fovs Osoö
seöra tis Nagovslas avsoö dslyputa.
IV.
Christus i förhållande till Fadren och den Helige slide.
1.
Hos de ap. F. framstår emellertid Christus icke såsom den ende,
åt hvilken gudomlig ära skall egnas. Der talas först och sist om Gud,
!) Martyrium S. Polycarpi 22.
2) Baninra st. k. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
