Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 21
Fadren, 7renrsoxpoisng, muvcoxtlorys, dnpoverés taäv Ser. Ofta
nämnes der ock den Ande, genom hvilken Gud fordom talat och som
ännu ber i lydaktiga bjertan, och till Fadren intar en ställning lik-
mande Christi. En framställning af de ap. Fädernas lära om Christi
gudom skulle derföre sakna sin väsendtliga bestämdhet, derest det icke
blefve utredt, i hvad förhållande Christus af dem säges stå till dessa,
som jemte honom förekomma. Frågan blir då den: År enligt de ap.
Fäderna Christus af Fadren och Anden oberoende, eller står han med
dem i något väsendtligt samband? Och i sedn re fallet: Aro Christus,
Fadren och Anden blotta synonymer, eller har hvardera sin åtskiljande
karakter? Och åter i detta sednare fall: Hvad är det, som egendom-
ligen utmärker Christus?
Beträffande nu den första af dessa frågor, är det lätt insedt, att
ieke blott ett nära samband emellan Christus och Fadren, utan den
absoluta enheten till väsendet dem emellan är den tanke, af hvilken
alla öfriga i de ap. Fädernas kristologi uppbäras. Vi se detta redan
deraf, att på de ställen, som beskrifva Christus i hans begynnelselösa,
förhistoriska tillvaro, Gud kallas Fader just och allenast såsom Christi
Fader, samt att å andra sidan Christus på dessa ställen kallas Guds
Son. Vi anföra såsom exempel blott Hermas’ Pastor Sim. 9: 12:
Fikus Dei ompni creatura antiquior est, ita ut in consilio Patri suo
adfnerit ad condendam creaturam; Polyc. Ep. ad Phil. k. 12: Deus
eutem et Pater Domini nostri Jesu Christi, et ipse sempiternus Ponti-
fex Dei Filius Jesus Christus edificet vos etc. Jfr Ign. Ep. ad Magn.
k. 8, Ep. ad Diogn. kk. 7, 8, 9. Utan att de ap. F. antagit denna
väsendets enbet, vore det ock oförklarligt, huru de kunnat t. ex. om
gåfvor, hvilkas gifvare icke kan vara någon annan än den Högste,
bedja icke blott till Fadren, utan ock till Sonen, såsom då Polykar-
pus i helsningen till församlingen i Philippi säger: åleog dpöv xal &-
ejey wara Osov naurroxgaropos xul xvplov Iycoö XQsoroö, — eller
i lofsägelser, der föremålet, genom sammanställning med ett underord-
nadt, skulle hädas i stället för att lofsägas, likaledes ställa Fadren och
Sonen jemte hvarandra, såsom på det ofvan citerade stället Mart. S.
Pelyc. k. 14. Icke mindre betydelsefollt är hvad som förekommer Ign.
Ep. ad Magn. k. 7, der orden så lyda: elg soww qooösg XQquorés, ov
äpssvov ocdtv icav. Ilivrecg ovv wc sig va vadv svyrgbysrte Osoö,
såg dl Evy Ivosacryorov, wc Er! Eva Lysovv Xosoröv, töv äg Evig
natr0oös NOosidoövta, xal sig Sva övra xul ywejsarvru, el-
ler efter en latinsk öfversättning: qui ab uno patre procedit, et ad
unum reversus est, et cum uno perseverat. Syftemålet är nemligen
här en uppmaning att sträfva till en allt större enhet i anda och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
