Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— won —
24 M. G. Rosenius.
De ap. F: framställa oss sålanda Gud den osynlige, omedelbart
oförnimbare och Christus såsom tvenne tänkande och viljande, för-
bandna genom enhet i väsende, medvetande och personliga intressen.
De sätta dock emellan dem den skillnad, som är emellan Fader och
Son, och, under det de tillerkänna dem samma gudomsära, låta de
Fadren vara den förste och Sonen den andre, en ordning, som redan
det allmänna tänkande medvetandet förbjuder oss att ändra. Att nu
Christus också med Guds Helige Ande är på samma grund förenad,
följer af Andens väsensenhet med Fadren, hvilken tydligt framstår re-
dan vid betraktande af det enda stället Ign. Ep. ad Phil. k. 7, hvar-
est säges: 1å vsöpa ov siavära:, ande Osoö öv. För Andens och
Sonens enhet till väsende, ära och anseende icke mindre, än för Amw-
dens och Fadrens, ligger ock ett kraftigt bevis uti deras ofta förekomt-
mande samordnande, hvarpå såsom exempel må anföras 1 Chem. k. 46:
ocg! Eva Oedv sSropev xal fva Xosoröv xal är nvsökma; Ign. Ep. ad
Magn. k. 13: onrovddlsre ovv PsfarwIävas ... iv viss xal TurQ xai
åv nyevpats ... Ynovaäyntre 16 $noxonw xal TOG 0öc 0i drNödre-
Åos te Xosoreö xul tes erg) xal te NVEÖpATI
Hvad vi härmed velat ådagalägga, är ock allmänneligen erkändt.
Att åter Christus af de ap. F. skulle vara framstäld såsom stående
till Anden i ett personligt växelförhållande, lika bestämdt åtskiljande,
som det, hvari han står till Fadren, har deremot blifvit förnekadt!).
Men vi skulle helt visst begå en orättvisa mot dessa Fäders enkla,
men i allmänhet goda logik, derest vi utan tvingande bevis antoge, att
de, utan att i Guds Ande se ett personligt väsende, kunnat ställa ho-
nom så, som vi i de anförda exemplen se, tillsammans med Fadren
och Sonen, hvilkas personliga individualitet erkännes. Personlig synes
ock Anden, då han säges uppmuntra till ödmjukhet, såsom 1 Clem.
k. 13, eller förkunna Messie ankomst k. 16. Helt förbigås bör väl icke
heller Hermas’ framställning, hurusom nuntius poenitentia till honom
yttrar, att, om vreden skulle hos honom få inrymme, den Helige Ande
straxt skulle begynna ängslas samt söka att fly?), eller då det heter,
att trampenhet, Åtty, besvärar, bedröfvar och plågar Anden, eller då
den uppmaningen göres, att icke bedröfva honom, på det han ej må
hos Gud utverka sig tillfälle att vika bort 3).
Samme Hermas har emellertid i ett annat hänseende ställt i vår
väg ett verkligt crux interpretum. Ett ställe synes nemligen göra tvif-
velaktigt, huruvida icke hos honom Filios Dei och Spiritus s. äro
!) Se Läöbkert 8. st. p. 627.
3) Mand. 5: 1.
23) Samma st. 10: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
