Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fådernas lära öm Christi gudom. 28
samma subjekt. Den femte af hans similltudines börjar med en be-
rättelse, hurusom hans andelige vårdare, ”herden”, för att för honom
förklara fastandets rätta betydelse, framställt följande liknelse: En mån
öfverlemnar sin vingård åt den trognaste bland sina tjenare, ålägger
honom, att förse rankorna med stöd, lofvar att skänka honom fri-
heten, om han rätt omsorgsfullt gjorde detta, och reser så utomlandå
Under hans bortovaro gör tjenaren ännu mer, än hans pligt var, i det
han äfven bortrensar ogräset, uppgräfver och ansar vingården, och gör
densamma icke blott fruktbärande, utan ock skön att skåda. Vid sin
återkomst beser nu egaren sin vingård, och uppfylld af glädje öfver då
talande bevisen för tjenarens trohet, kallar han, med afseende på den
otlofvade belöningen, sin son och sina vänner till rådplägning, förkla-
rande sig benägen, att göra denna tjenare icke blott fri, utan ock till sin
sons medarfvinge. De tillkallade prisade husbondens beslut. Sedan hade
denne ett gästabud med sina vänner, och skickade till samme tjenare
åtskillig förplägning, hvaraf denne för tillfället tog en nödtorftig del
och gaf det öfriga åt sina medtjenare. Detta var dem så till väl-
behag, att de begynte önska, det måtte den tjenaren ännu mer få åt-
njuta sin herres ynnest. Och sedan husbonden åter sammankallat sin
son och sina vänner, och meddelat dem det ånyo visade välförhållan-
det, tillstyrkte dessa med ännu större ifver, att den trogne tjenaren
måtte göras åt sin herres son till medarfvinge. — Andemeningen af
denna liknelse var denna: Det rätta fastandet bestode framför allt uti
att, om möjligt, göra, icke blott allt hvad Gud befaller, utan ock nå-
got derutöfver. Gjorde man så, då vunnes dermed inför Gud större
heder och anseende. Det skulle derjemte bestå uti renlefnad samt i
egen försakelse och andras understödjande. — Men då Hermas angåendé
det speciela i denna liknelse ville höra mera, meddelades följande för-
klaring: Husbonden är alltings Skapare, Sonen är den Helige Ande,
tjenaren är Guds Son, vingården är folket, som genom den sistnämnde
räddas, stöden äro de af Gud till folket utsände, vännerna äro de heliga
änglar o. s. v. Efter denna förklaring frågar Hermas, af hvad orsik’
Guds Son i denna liknelse skulle innehafva en tjenares ställning, hvarpå
svaras, att denna var honom icke till förnedring, utan till upphöjelse,
ehuruväl han, till afplanande af deras synd, som voro åt honom anför-
trodda, måste utstå mycket arbete och lidande. Och när ändtligen Her-’
mas frågar, quare Dominus in consilio adhibnerit Filium de hereditate
et bonos angelos? lägges svaret i följande ord: Qaia nuntins vadit ”ilfe
Spritus s., qui infusus est omnium primo in corpore, in quo habitaret
Deus. Collocavit enim eum intellectus in corpore, ut ei videbatur?).
7?) Bim. 5: 8 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
