Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 M. G. Rosenius.
Här ligger just den ifrågavarande svårigheten. Emedan husbondens son
i liknelsen säges vara Spiritus sanctus, som, att dömma af blotta orda-
lydelsen, icke tyckes kunna vara någon annan, än gudomens tredje per-
son, och denne Spiritus sanctus säges hafva antagit mandom, så hafva
äfven framstående forskare, såsom Jachman!), Gieseler?) och Baur?)
antagit, att för Hermas Sonen och Anden varit samma individuela
personlighet, eller att för honom det icke funnits någon annan gudoms-
person än Fadren och Anden, samt att Anden varit den, som i Chri-
stus antagit mandom. Obhållbarheten af denna uppfattning hafva Dor-
ner) och Uhlhorn3) visat, och hafva dertill ej behöft använda syn-
nerlig möda, då, bland annat, som till den ändan kan anföras, Her-
mas medelst de ofvan citerade orden ställer den förhistoriske Christus
såsom Guds Son i uttrycklig korrelation till Fadren.
Härmed har man emellertid icke besvarat den frågan, huru Spi-
ritus 8 kan sägas vara den, ”qui infusus est omnium primo in cor-
pore, in quo habitaret Deus”). Hilgenfeld?) är af den åsigt, att den
1) Der Hirte Hermas, Königsb. 1835.
2) Kirchengesch. I. 1.
3) Die christl. Lehre v. d. Dreieinigkeit. I. 135 ff.
9) A. sat. I. p. 193—94.
3) Resal-Encyclop. f. prot. Theol. u. Kirche von Herzog. V. 774.
6) Vi följa den äldsta latinska öfrversättningen af Hermas’ ITospuj», icke den af
Dressel ur Codex Palatinus utgifna. Skälet härtill är, att denna sednare, vid det
ifrågavarande stället, i vida mindre mån än den förra bär integritetens prägel.
Jemför man nemligen dessa tvenne öfvers., så gifva de gemensamt vid handen, att
på ifrågavarande ställe, Sim. 5: 5, 6, tvenne frågor äro till besvarande framlagda,
den ena, hvarföre i den framstälda liknelsen Guds Son är i en tjenares belägen-
het, ”servili loco”, den andra, hvarföre busbonden tog sin son och de goda änglarna
(vännerna?) till råds i fråga om att göra den trogne tjenaren tili arfvinge. På den
förra af dessa frågor innehålla dessa öfvers. båda ett direkt och öfverensstämmande
svar. På den sednare icke så. Under det att svaret enligt den äldre öfrers. är di-
rekt och upplysande, tyckes det deremot enligt den ur Codex Pal. hemtade vara
rent af obegripligt. Orden i det sistnämnda, hvilka lyda så: Spiritui illi saneto,
qui creatus est omnium purus in corpore, in quo habitaret, Deus fundavit atque
statvit eleetum corpus, quod ei placuit, visa ock de tydligaste tecken till korrup-
tion. Konstruktionerna creatus est — habitaret, samt omnium — in corpore, in
quo låta icke grammatiskt förklara sig. Orsaken till denna förvirring är deremot
icke oförklarlig. Ty just hvad som enligt den äldre öfvers. utgör ställets svårighet,
tyckes hafva förledt någon mindre skicklig hand att göra ändringar. I denna öf-
"versättnings näst föregående kap. saknas just den förklaringen, att sonen i lik-
nelson vore Spiritus s., och i detta kap. bortfaller genom den förändrade ordalydel-
sen den, att denne Spiritus s. vore Gud. Härigenom öppnades väg för en uppfatt-
ning af detta ställe, enligt hvilken Spiritus s. kunde ega betydelsen af en blott
meddelelse eller inverkan af Guds Ande. Och dermed kunde gåtan synas löst.
7) A. st. p. 167 not.
oe a ÄR a ER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
