Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 33
gadomen nära, skulle sålunda, synes det, i Hermas’ ord finna stöd.
Men vi finna der ett ännu kraftigare. Satsen lydde i sitt sammanhang
så: Quia nuntius vadit ille Spiritus s., qui infusus est omnium primo
in corpore, in quo habitaret Deus. Här talas nu å ena sidan om ett
visst kroppsligt individuum, i hvilket Spiritus s. såsom Gud eller med
hela gudomens fullhet skulle bo. Detta gäller följaktligen blott en enda
menniska. Å andra sidan åter om ett Andens inneboende, som kunde
ske hos alla, omnium primo, i öfverensstämmelse med hvad som i ka-
pitlets slut säges: accipiet mercedem omne corpus purum ac sine ma-
cola repertum, in quo habitandi gratia constitutus fuerit Spiritus s.
Förbåller det sig nu så, som vi hafva antagit, att någon åtskillnad
mellan gudaväsendet hos Christus och den hel. Ande, båda i och för
sig betraktade, icke hos Hermas var kommen till egentligt medvetande,
så finna vi likväl, att han skiljer mellan tvenne slag af Christi guda-
väsendes inneboende hos menniskorna: ett inneboende, såsom Gud,
hos ett visst menskligt individuum å ena sidan, samt å andra sidan
ett inneboende hos hvar och en, som genom honom låter sig helga!),
ett inneboende således, hvilket äfven vi skulle kalla ett inneboende af
den hel. Ande, såsom den der är icke blott Fadrens, utan äfven Chri-
sti Ande. Och med hänseende till denna äfven af Hermas gjorda åt-
skillnad, må ej lemnas oanmärkt, att, om vi undantaga detta ställe,
der han hade att emot hvarandra sammanhålla det gudomliga och
menskliga hos Christus, det bland de många, nästan öfverallt före-
kommande ställen, der han talar särskilt antingen om Guds Son eller
den hel. Ande, icke finnes ett enda, der det skulle kunna uppvisas, att
han i talet om Guds Son promiscue använder benämningen den hel.
Ande, eller tvärtom.
2.
Hafva vi nu funnit det allmänna af det immanenta evighetsför-
hållande, hvari Christus blifver af de ap. F. ställd, så ligger deri ock
vehiklet och utgångspunkten för den utåtvända verksamhet, hvaraf den
historiske Christus karakteriseras. Ty om i det gudomliga rådslutet,
att skapa och återlösa verlden, allt det var för Gud evigt närvarande,
som under den historiska tidsutvecklingen blifvit eller skall blifva fak-
tisk verklighet, så måste allt detta i begreppet om Christi gudom,
såsom Gud i skapelsen och återlösningen, principelt bestämmande ingå.
Bestämmande måste allt det vara, som i sinneverlden åskådliggör den
egendomliga ställning, som Christus innehar i gudomens inre, i sig för-
7) Omne corpus purum ac sine macula repertum.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
