Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 35
genom synden förorsakade andeliga vanmakt, hvarom det heter, att
”vårt lif intet annat är, än död” !), att ”vår natur icke är i stånd att
komma till lif” 2), att ”en menniska aldrig inför Gud kan vara ostraff-
lig” 2). En syndfri menniskas framträdande var derföre, såsom Igna-
tius uttrycker det, ett uvorjesor xocvyfs, och en gåta, som verlden
icke förmådde att lösa 4). Det underfulla i detta faktum berodde också
på ett utomordentligt ingripande å Guds sida. Såsom jungfru Marias
son, reyevnuévos diYdws sx nagpdtvov, var Christus med alla en men-
niskas förmögenheter utrustad: tédesog äv pirog 5), men derjemte med
en follkomlighet, som af intet menskligt öfverträffades, Xosorös, ov
äpsivov oddÉy sorv 6). Att han derjemte var syndfri, var dock icke
häraf en följd. Tvärtom kunde den lott, han med slägtet delade, att
i allmänhet befinna sig inom de trånga gränsorna för det ändligas till-
varo, till följe hvaraf han icke blott lydde naturens allmänna kraf, utan
ock kunde lida och dö, lätt inleda tanken på ett motsatt förhållande.
Förklaringsgrunden låg emellertid deri, att Gud hade af Davids säd
danat något relativt nytt, en menniska, som till sina rent naturliga
betingelser var ett med det gamla slägtet, en verklig medlem deraf,
men på samma gång, såsom med gudomen införlifvad, hade den full-
komliga syndfriheten icke blott såsom möjlighet, utan ock positivt för-
verkligad, var sålunda en andre Adam i högre mening, en xa:vdg äv-
Fownog 7). Och i kraft af denna egenskap, hvarigenom han på en
gång stod ensam i sitt slägte och i sig förenade alla 9), var han ock
Gud underdånig ?), och upptog, i det han aldrig åsidosatte lydnadens
kraf, så i sin egen denne Allsmäktiges vilja, att han i sjelfva verket
var endast dennes personliga organ 19), var ett med honom, 8åv oagxi
revöpnevos Osög!!), och uppnådde, sedan denna gemenskap blifvit till
sin äkthet pröfvad och betygad, dess adeqvata tillvarelseform 12).
2) 3 Clem. 1:
?) Ep. ad Diogn. 9
3) 1 Clem. 39. Jfr Barn. 14, 16. Ign. Ep. ad Eph. 8.
4) Dens. Ep. ad Epb. 19.
3) Dens. Ep. ad Smyrn. 4.
$) Dens. Ep. ad Epb. 7.
7) Samma st. 20.
8) Barn, 7. Ign. Ep. ad Eph. 1. 1 Clem. 7. Herm. Sim. 9: 12.
9) Ign. Ep. ad Eph. 13.
+) Herm. Sim. 5: 6.
3?) Ign. Ep. ad Eph. 7.
12) Herm. Sim. 5: 6& cum Spirita s. comprobatum Deo receptum est. Jfr Barn.
15. Ign. Ep. sd Rom. 3; Ep. ad Smyrn. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
