Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 M. G. Rosenius.
B.
Om källorna för de ap. Fädernas lära om Christi gudom.
Till en framställning af denna lära har sålunda ett försök blifvit
gjordt. Fråga vi oss nu, hvarifrån densamma leder sin egentliga upp-
rinnelse, så synes det ligga närmast för handen, att såsom hufvudkälla
angifva den hel. Skrift. Sannt är ock, att denna understundom af
dessa Fäder anlitas. Barnabas och Clemens hafva ur de flesta af G.
Testamentets kanoniska Böcker, till en del äfven ur de apokryfiska,
verkliga anföranden eller ock mer eller mindre tydliga anspelningar på
der förekommande ställen. Hos dem finnas derjemte yttranden, hvar-
till ur de flesta af N. Testamentets skrifter något motsvarande eller
liknande kan uppvisas. Ignatius, Polykarpus och Hermas påminna
deremot ytterst sällan om G. Testamentet, men förråda på ganska
många ställen en bokstaflig förvandtskap med det Nya. Åfven Brefvet
till Diognetus har ställen, som med den hel. Skrifts ega likhet. Att
emellertid icke det skrifna Ordet, såsom sådant, varit denna läras egent-
liga bildningsprincip, synes i kraft af vissa otvetydiga tecken kunna
antagas. Ty förutsatt, att de af dessa Fäder åberopade utsagor i all-
mänhet tänkts, icke såsom en traditionens tillhörighet, utan såsom
verkligen i skrift uppfattade, så visar dock sjelfva det sätt, hvarpå de
anföras, att de åsyftat att vara ett uttryck snarare, än en grundval
för den kristna tron. Dessa anföranden visa sig i allmänhet såsom ett
underordnadt element, och det blir deraf tydligt, att de anförande känt
sig ega ett ännu mäktigare stöd, att det på återlösningens nyss fullän-
dade faktum grundade allmänna Christusmedvetandet varit deras tros
egentliga grundval. Historien saknar icke heller vittnesbörd derom, att
detta medvetande nu föryngrande inverkat på det föregående, och fört
G. Testamentets förutsägelser till höjden af deras auktoritet. Så säger
ock Ignatius: ”Kristendomen har icke trott på judendomen, utan ju-
dendomen på kristendomen” 1). Och på ett annat ställe: ”När jag
hörde några säga, att de icke ville tro det i evangelium, som profe-
tiorna icke innehölle, och jag sade dem: det står der skrifvet, så sva-
rade de, att derom just var fråga. Men Jesus Christus är mig pro-
fetior nog, hans kors och död och uppståndelse och tron genom honom
äro osvikliga profetior” 2). Dessa Fäder kände sig således, i fråga om
hvad som skulle tros, relativt oberoende af G. Testamentet. Beträf-
1) Ep. ad Magn. 10.
2) Ep. ad Phil. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
