Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 M. G. Rosenius.
Testamentets enkla ordaförstånd afvikande religionslära börjat på dess
bekostnad göra sig gällande, så möta oss deremot i den närmast på-
följande tiden allt mer och mer bestämda vittnesbörd. Aristobulus, en
judisk filosof, som letde i Alexandria omkring 150 f. Chr., är författare
till en kommentar öfver Pentateuken. Af denna, hvilken icke i sin
helhet blifvit bevarad, finuas dock fragmenter bos Clemens Alexan-
drinus och Eusebius, enligt hvilka Aristobuli lärobegrepp i afseende på
Guds väsende och förhållande till verlden varit, att Gud är ett osyn-
ligt och outforskeligt väsende, som från himmelen, der han har sin
tron, aldrig nedstiger till jorden, aldrig träder med henne i omedel-
bar beröring; att han det oaktadt dels af ett evigt grundämne bildat
verlden, dels ännu genom sin kraft verkar allt, som der försiggår; att
han är det godas upphof, då deremot onda skickelser härröra från bans
tjenare, naturkrafterna; att det medel, hvarmed han på verlden in-
verkar, är visheten, sogla, en evig, gudomlig, verldsskapande kraft 1).
Här föreligger oss nu i sina enklaste drag utkastet till en lära,
som föregifver sig vara de gammaltestamentliga skrifternas egen, och
som dock tydligen visar sig derjemte hafva öst ur en annan källa. Af
det blandade läroinnehållets fortgående till en allt större och större be-
stämdhet påträffa vi ock spår hos Aristeas, i de sibyllinska böckerna,
och för öfrigt flera af G. Testamentets apokryfiska skrifter, såsom den
apokryfiska Esra, Tobie Bok, Baruchs bok, den andra, tredje och
fjerde af Mackabeernas böcker, men framför allt Syrachs bok och Vis-
hetens bok 2). Emellertid kan här särskilt afseende fästas endast på
de tvenne sistnämnda.
Vi hafva redan nämnt, att man, vid försöket till den platonska
filosofiens öfverförande på G. Testamentet efter all sannolikhet utgått från
Ordspråksboken, der Visheten tycktes vara att anse åtminstone såsom
ett analogon till verldssjälen hos Plato. Detta gäller nu synnerligast
om Syrachs bok. Visheten, som i Ordspråksboken synes vara ännu
blott personifikation 3), saknar äfven här karakteren af sjelfständig per-
sonlighet. Såsom hon emellertid i den förra k. 8: 23 föreställes säga:
"Jag är insatt af evighet, af begynnelsen före jorden”, så säger hon ock
här, k. 24: 14: ”Före verlden af begynnelsen är jag skapad (öxtioé pe)”.
Tillvarande således före tiden (On, 700 toö alövos, än” åoxis),
är hon likväl ett skapadt väsende. Hon är öfverallt i skapelsen när-
!) Jfr Däbhne a. st. IL. p. 73—112. Gfrörer a. st. I. 2. p. 71—121.
3) Gfrörer a. st. I. 2. p. 1—272. Dähne a. st. II. p. 113—199. 205, 215.
3) Jfr Gfrörer a. st. I. 2. p. 19. Meyer, Krit. exeg. Komm., Ev. Joh. p. 37. Lam-
mer, Clementis Alex. de ådygm doctrina p. 17.
oo — so vall ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
