Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 M. G. Rosenius.
motsvara det menskliga hos honom !). Så skulle nu den enskilte un-
derordna sig biskopen och församlingens medlemmar i allmänhet, så-
som Christus varit Fadren underordnad efter köttet. Vi förstå häraf,
att ordet ocef på detta ställe vill beteckna det menskliga hos Christus,
icke blott såsom sådant, utan just i de förhållanden och det skifte af
hans försonareverksamhet, der dennas ändamål gjorde tillbakadragandet
af gudomens fallhet isynnerhet oundgängligt. Att för öfrigt underord-
nandet här tänkts såsom ett accidentelt, kunde man vilja se deri be-
tecknadt, att det paralleliseras med ett underordnande mellan jemlikar:
önotdygre dos. Härpå får väl icke så stor vigt läggas, då nem-
ligen på samma gång jemförelse sker med församlingsmedlemmarnas un-
derordnande under biskopen och apostlarnas under Christus. Deremot
måste all vigt läggas derpå att, i likhet med hvad som också i de näst-
föregående orden sker, Christus just här ställes icke blott i jembredd
med Fadren och Anden, utan ock nämnes i första rummet.
Vilja vi nu vidare böra huru de ap. Fäderna skulle dömt om den
ebionitiskt-deistiska Christusförnekelsen, så torde det väl, hvad först
beträffar den pseudoclementinska Ebionitismen och dess antagande, att
Christi Ande tid efter annan antagit mandom, vara nog, att blott er-
inra om de många ofvan citerade ställen, der det säges, att Jesus, jung-
fro Marias Son, är Christus, och att han, som under hela den före-
gående tiden varit förborgad, skall först på den yttersta dagen i synlig
måtto återkomma. Så finna vi ock den dynamiska Monarchianismens,
Arianismens och 9Socinianernas grundförvillelse, att vilja i den, som
med menniskorna försonat den Oändlige, se ett ändligt väsende, lika
kraftigt tillbakavisad, då det Ep. ad Diogn. 7 heter: ”Denna lära är
ingen mensklig dikt, utan Gud, den allsmäktige, sände från himmelen
sanningen och det heliga, outransakliga Ordet, förde det in i menniskor-
nas slägte och lät det i deras hjertan vinna fäste. Det var icke, så-
som någon kunde föreställa sig, en tjenare, han sände menniskorna,
eller en ängel, eller en furste, eller någon af dem, som förestå jordi-
ska ting, eller någon af dem, som i himmelen hafva anförtrodda värf
att sköta, utan han sände sjelfva verkmästaren och skaparen af allting,
genom hvilken han frambragte himlarna, genom hvilken han omslöt
hafvet med sina gränsor. Denne sände han dem. Han sände honom så,
som en konung sänder en son, som också är konung, han sände honom
såsom Gud”. Eller när Ignatius Ep. ad Magn. 8 säger: ”Gud är en
och har uppenbarat sig sjelf genom sin Son Jesus Christus”. Hvad nu
3) Icke blott kyrkans medlemmar och dess yttre ordning, utan ock nattvarden,
evangelium, ja till och med tron får hos Ignvatius NES Christi kött. ”
Ep. ad Eph. 9. Ep. ad Smyrn. 5, 7. Ep. ad Phil 5; .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
