Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De apostoliska Fädernas lära om Christi gudom. 853
åskådning hvilar ock såväl Arii, som Socinianernas lära !). Men om
nu å ena sidan detta synes kunna med visshet antagas, så är det ännu
mera i ögonen fallande, att det philoniskt-gnostiska antagandet om
Guds väsende, såsom det absolut ena och åtskillnadslösa, är den ge-
nomgående spekulativa utgångspunkten för alla följande tiders förne-
kelse af Ohristi gudom, sådan denna visar sig icke mindre i den äld-
sta tidens modalism, hos Patripassianer och Sabellianer, än i de sed-
nare tidernas, hos Svedenborg, Schleiermacher och Hegel.
Vi synas nu kunna a priori fatta ett omdöme om, i hvad förbål-
lande de sednare tiders läror om Christi gudom, hvarigenom denna ioke
vinner sitt tillbörliga erkännande, stå till de ap. Fädernas. Wilja vi
då ock söka att komma till ett mera specielt och empiriskt bestäm-
mande af detta omdöme, så skulle väl, såvida en skiljaktighet i be-
kännelsen i dess första och i visst afseende mildaste form, nemligen
den hos de förstnämnda apologeterna, redan genom angifvandet af de
ap. Fädernas förhållande i allmänhet till den gnostiska emanationslä-
ran kan anses hafva fått.en tillräcklig belysning, dessa Fäders förhål-
"lande till den sedan uppkomna subordinationsteorien vara att först un-
dersöka. Wi anföra till den ändan endast Ign. Ep. ad Magn. 13:’Yno-
sdynjre v& Inoxdnre xal GAWors, Öv Igooös Xosords Te narod
xoTå vägra, xol 0 ANOTTOÅOs TÖ KQOTE Kal TÅ NATO KA TÖ
Nvevpoers ’Iva Evocs hj sepxiej Te xal Avsvpetienj. Medgifvet är no
här, att ett Sonens underordnande under Fadren ti visst hänseende, x ova
oceoxa, verkligen förefinnes. Och huru kunde väl ett sådant medgif-
vande uteblifva, då ju det andra alternativet skulle varit, att antingen
upphäfva all åtskillnad mellan gudomligt och menskligt, eller ock :från-
säga ’Christus det rent menskliga? Men just i medgifvandet åf en sub-
ordimation i detta hänseende ligger jemlikhetens fasthållande i ett an-
nat. Ordet ocoö står nemligen i allmänhet hos Ignatius, när fråga är
om ’Christi person, i en mer än vanligt innehållsrik motsats till ssvsöpa.
Att detta särskilt här är förhåHandet, visar såväl sammanhanget med
det nästföregående, som de påföljande orden: Ive övwos xsA. Vårt
stälte talar påtagligen om enheten inom kyrkan. Och denna sistnämnda
skulle, i enlighet med Ignatii här just rätt egendomliga åskådningssätt,
i hela sin sammansättning af öfver- och underordnade, inre och yttre
momenter, vara "en fortsättning af Christi gudamenskliga lif”,2) och
följaktligen uti allt, som kunde komma under kategorien af ett yttre,
1?) Det må ej förbises, att sjelfva den socinianska teckningen af Christi apoteo-
soering är nästan bokstafligen densamma, som den äldsta’guostiska eller cerinthiska
FVionitismens. Ifr Derner a. st. p. 810—24.
3) Jfr Dorner a. sat. I. p. 146—00.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
