Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 C. Th. Hjerpe.
Inledning.
Guds rike — ett begrepp, som uppstått och utvecklat sig på gam-
maltestamentlig botten !) — för såvidt det har sin grund i Guds eviga
kärleksvilja att i Christo återlösa och till salig förening med Gud åter-
föra den affallna menskligheten 2), och sålunda är oskiljaktigt förknip-
padt med Återlösarens person och verk, kan icke annat än utgöra huf-
vudgrundlaget för hans lära. Christus betecknar predikan om Guds rike
såsom målet för sin sändning (Luc. 4: 43). Vid förhöret inför Pilatus
säger han uttryckligen, att han är en Konung, men att hans rike icke
är af denna verlden (Joh. 18: 36, 37). Redan i denna utsaga har han
om ock endast negativt antydt ursprunget och arten af sitt rike. Guds
rike är nämligen en gudomlig verldsordning oberoende af naturlifvet och
dess inskränkningar. Men mera positivt bestämmer han det dels såsom
evigt, dels såsom timligt. Såsom evigt (Matth. 25: 34) är det något
rent andligt och invärtes hos menniskan (Luc. 17: 21), förmedladt ge-
nom en ny födelse af vatten och anda (Joh. 3: 3, 5). Men det är
tillika timligt och såsom sådant underkastadt naturutvecklingens lag.
Det växer intensivt och extensivt, till dess det uppnått fulländningens
ståndpunkt (Matth. 13: 31, 33). Det har sin centrala lifspunkt i Christi
menniskoblifvande, och dess fulländning sammanfaller med hans förestå-
ende parusi. Derföre kallar Herren det ock sitt rike (Luc. 22: 30).
Dess bestämmelse är den mest universela, att näml. i sig upptaga alla
jordens folk (Matth. 13: 31, 38), alla kommande verldsperioder, att
omfatta himmel och jord (Joh. 17: 22, 24). I sin historiska manife-
station sönderfaller det genom Christi menniskoblifvande i två perioder,
förberedelsens (den gammaltestamentliga) och utvecklingens, hvilken sed-
nare har sin slut- och fulländningspunkt i Christi förestående tillkom-
melse. Den period, som ligger emellan denna och Christi mennisko-
blifvande, är den stridande kyrkan, som under all kamp, svaghet och
förnedring likväl alltid har sin eviga urbild och sitt mål i den tredje
perioden, eller fulländningens, som inträder i och med Christi parusi.
?) Ex. 19: 6; Jes. 2: 1—4; Dan. 2: 44; Vish. B. 10: 10, der äfven uttrycket
fesilna 83003 förekommer.
3) Jfz Thomasius: Christi Person und Werk. 1 Theil s. 448.
oo AD ÖR FÖRT — Srem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
