Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 5
Guds rikes ofvan antydda utvecklingsperiod och kyrkan äro sålunda
follt identiska begrepp. Christus sjelf benämner Guds rike i denna in-
skränktare mening sxx2iyofa (Matth. 16: 18, 19; 18: 17), ett namn,
som hos Septuaginta är det constanta uttrycket för de hebreiska orden
bap, mV, NIPD 1). Likasom de anförda hebreiska orden beteckna den
judiska theokratien i dess afsöndrade ställning till verldsfolken (C>Y3,
fövn, xöonos), så betecknar äfven gxxAnobla i de anförda Frälsarens
utsagor en församling eller ett samfund af utkorade, heliga (dxÅextoi ,
xågroj Jeod, Tysos Feov i motsats emot den affallna verlden (xöopos).
Detta samfunds stiftare, uppchållare och ledare är Christus (Matth. 16:
18; 28: 20), kring hvilken såsom lefvande och lifgifvande princip de
på honom troende sammanslutas till en ethisk enhet, som har sin
urtyp i Fadrens och Sonens inbördes växelförhållande (Joh. 17: 21).
Men likasom de i tro och kärlek äro förenade med Christus, så skola
de äfven sinsemellan vara förenade medelst kärlekens band (Joh. 15:
12). Men att denna inre, andliga gemenskap mellan de på Herren
troende nödvändigt äfven skulle utbilda sig till en yttre, phenomenel,
framgår af flera Herrens utsagor äfvensom af dopets och nattvardens
instiftelse. Så har Herren utan tvifvel ett i yttre måtto organiseradt
samfund för ögonen i Matth. 18: 17—20. Så äfven, då han uppfordrar
att bekänna tron på Honom inför menniskor (Matth. 10: 32) och upp-
manar lärjungarne till ömsesidiga kärleksbevisningar och verksam, upp-
offrande tjenstvillighet (Matth. 20: 25—28, Joh. 13: 14—15).
Grundlaget och vilkoret för Kyrkan äro ordet och sacramenterna.
Christi ord är anda och lif (Joh. 6: 63), är den ifrån synden frigörande
sanningen (Joh. 8: 31, 32), är den säd, ur hvilken kyrkan uppväxer
(Matth. 13: 3—9). Genom ordet förmedlas tron och dömes den otrogne
(Joh. 17: 20; 5: 24). Såsom ordet är äfven dopet ett frälsningsmedel,
hvarigenom menniskan kommer i lifsgemenskap med Christus. Det be-
tingar näml. inträde i Guds rike (Joh. 3: 5). Åfvenså är nattvarden,
der den förherrligade Christus meddelar sig sjelf åt de sina, ett nåde-
medel, hvarigenom den i dopet vunna lifsgemenskapen med Christus
alk mera näres, stärkes och befästas.
För såvidt nu den förherrligade Christus är kyrkans personliga
lifsgrand och den från honom utgående anden verkar inom henne för-
medelst ordet och sacramenterna, så är hon helig och fullkomlig; men
äfven subjektivt betraktad, om man nämligen afser det trons och kär-
lekens lif, som rör sig i flera hennes medlemmar, har hon en relativ
1) Jfr Meyer, Komment. till Matth. 16: 18; Schmid, Bibl. Theol. s. 275 och
Bothe, Dio Anfänge der Christ. Kirche und ihrer Verfassung s. 75.
RES bg Ener ——— 2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
