Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 C. Th. Hjerpe.
kommer man till eu rätt insigt i kyrkans väsende. Hennes väsende och
kallelse sammanhänga på det närmaste med hvarandra.
Sådan framträder kyrkan på sin stiftelsedag, enligt apostlahisto-
riens framställnfng cap. 2, och i full öfverensstämmelse med denna grund-
typ utvecklar hon sig såväl i apostlarnes medvetande som i den bisto-
riska verkligheten, såsom vi nu skola söka att visa.
Apostelen Paulus framställer kyrkan under tvänne bilder, som äro
särdeles betecknande för hennes ursprung, väsende och kallelse. Hon
är 1) en kropp, hvars hufvud är Christus (Rom. 12:5; 1 Cor. 10: 17;
12: 12 f. Eph. 1: 23; 4: 4; 5: 30 ff. Col. 1: 18, 24; 2: 19). I denna
bild framhålles först och främst, att kyrkan är en organism, d. v. s.
en mångfa!d af organer eller lemmar, hvilka af en lifvande och besjä-
lande princip genomträngas och sammanbindas till en lefvande enhet.
Uti benämningen Christi kropp ingå således tvänne väsendtliga momen-
ter, hvilka vi i betraktelsen måste särskilja, för att kanna göra oss rätt
åskådlig. apostelens uppfattning af kyrkan, nämligen dess enået och dess
mångfald. Enheten är dels en yttre, objectiv, dels en inre subjectiv.
Den förra är den förherrligade Herren Jesus Christus, tron på honom och
nådemedlen, genom hvilka denna tro verkas (Eph. 4: 5); den sednare
är den ifrån Christus utgående anden, som i och med nådemedlen ver-
kar denna tro och försätter den troende lemmen i lifsgemenskap med
Christus (Eph. 4: 4). Mångfalden åter utgöres af de särskilda lemmarne,
som i anden sammanfattas och förenas till en kropp, hvars hufvud
Christus är (Epbh. 4: 4). Taga vi nu i närmare öfvervägande den skrift-
utsaga (Fph. 4: 4—6), som vi här framställt såsom exponent på den
apostoliska uppfattningen af kyrkan, så erbjuder den för oss flera vig-
tiga sanningar, hvilka i sin sammanfattning torde gifva oss en rätt
åskådlig bild af kyrkans väsende. Först och främst finna vi här ut-
talad den vigtiga sanningen, att kyrkan likasom dess stiftare, lifsgrund
och styresman, är en gudamensklig realitet 1). För såvidt nämligen den
förherrligade Christus är alltjämt närvarande och verkar i och med de
af honom insatta nådemedlen, är kyrkan en objectiv, gudomlig makt,
som är oåtkomlig för verldspotenserna och oberoende af de enskilda
medlemmarne, på samma gång hon föder och fostrar dessa sednare med
sitt ord. Men för såvidt åter Christi ständiga nådesnärvaro och verk-
samhet medelst nådemedlen icke kan blifva utan frukt, utan tvärtom
måste i följd af sin gudomliga kraft uppbygga ett tempel i och af tro-
ende personligheter, så är hon en subjectiv, mensklig, af individer be-
roende gemenskap, som medelst tron i den från Christus utgående an-
!) Harnack, s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
