Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 13
förhållande till Gud, äro likväl, så länge icke Guds nåd fått verka hos
dem ett sjelfständigt och sjelfverksamt lif, endast passiva lemmar, en-
dast objecter för kyrkans verksamhet, och kunna såsom sådana icke
bilda kyrkan, om de ock kunna sägas tillhöra benne. Att kyrkan, i
följd af detta missförhållande i sin jordiska tillvaro och utvecklings-
process, icke kan realisera sitt väsendes fulla innehåll och gifva sig en
deremot svarande existensform, är visst, men lika visst är det äfven,
att, såsom Herren sjelf är upphöjd, så väntar ock kyrkan såsom hans
kropp på sin upphöjelse och sitt förherrligande, om hon än såsom han
måste gå korsvägen fram till detta mål").
Vi hafva sagt, att de första christne, genom tron på Christus och
medvetandet om det af honom mottagna högre lifvet förenade till en
kropp, i hvilken var en anda och en själ, äfven i yttre måtto åter-
speglade detta inre enhetsband i inbördes kärlek, i ett förtroendefullt
anslutande till apostlarnes undervisning, i gemensam gudstjenst och bön
i templet och i privatboningar, i gemensamma måltider i förbindelse
med nattvardsfirandet, och i gemensam vård om de fattiga. Denna för-
sta samfandsordning, som framgick ur christendomens egen bildnings-
kraft, var tillräcklig och mot sitt ändamål svarande, så länge samfun-
det ännu var såsom en familj, men i samma mon det utvidgade sig
och antog större dimensioner, måste det, för uppnåendet af sin verlds-
historiska bestämmelse, af förhandenvarande historiska och locala för-
hållanden bereda sig en fastare och mera bestämd organisation, som
kunde säkrare betrygga dess jordiska utveckling, och såsom ett histo-
riskt underlag för dessa nya former erbjöd sig helt naturligt den när-
beslägtade judiska synagogsinrättningen. Synagogan — formen för ett
mindre religiöst samfund inom det stora theokratiska — var genom sin
enkla mot den sinnliga tempelculten bjert afstickande gudstjenst, ge-
nom enskildas rätt att der hålla religiösa föredrag öfver Gamla Testa-
mentet, genom gemensam betraktelse af det gudomliga ordet och ge-
mensam bön mera beräknad för den fria andeverksambheten och mera
egnad att framkalla ett innerligare religiöst lif. Men synagogan hade
ock sina fasta embeten, såsom föreståndare, äldste och måhända äfven
allmosesamlare 2). Om nu än i den första christna församlingen rådde
full jämlikbet, för så vidt alla dess medlemmar hade lika tillgång till
Guds nåd, utan förmedling af ett särskildt embete eller stånd såsom
i Gamla Testamentet, så hade dock ifrån början apostlarne, på grund
af den ståndpunkt, hvarpå Christus sjelf hade ställt dem i förhållande
?) Harnack s. 32—37.
!) Jfr Winer, 2 B. s. 550.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
