Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 C. Th. Hjerpe.
christne och Hellenisterna (Ap.G. 5: 1—11; 6: 1) !). — Men ännu mer
måste detta blifva förbållandet, i den mon kyrkan började utbreda sig
i allt vidare kretsar, isynnerhet bland hedningarne, hvilka, om de ock
icke kunde annat än i christendomen se en ny lifskraft, motsatt deras
förra religiösa ståndpunkt, och af den genomträngas och ombildas, lik-
väl voro blottställda för en dubbel fara; å ena sidan kunde de nväm-
ligen, der de fortfarande lefde i en hednisk omgifuing under gamla
förhållanden , i praktiskt hänseende lätteligen utsättas för anstickning
af det hedniska sedeförderfvet, innan deras christliga lif blifvit fastare
grundadt; å andra sidan åter kunde på sådana orter, der Grekisk cul-
tur hade sitt säte, och det theoretiska interesset var förherrskande, de
mera bildade, som omfattat christendomen, lätt förledas att högre
uppskatta den intellectuela bildningen än den sedliga förädlingen, och
betrakta christendomen, emot dess väsende och bestämmelse, såsom
uteslutande en vetandets sak ?). Men att sådana missförbållanden icke
blott hotade, utan äfven verkligen inrotade sig bland hedningchristna
under den apostoliska tidsåldern, derpa lemna apostlarnes bref sorgliga
bevis i mängd. Så finna vi t.ex. i Corintherförsamlingen fröet till ett
ensidigt öfverskattande af theoretisk upplysning, ett missförstånd af
den christliga friheten och en falsk adiaphorism i sedeläran, som af en
sednare gnostisk riktning lätt kunde uppstegras ända till rättfärdigande
af all osedlighet; ja vi träffa der till och med uppenbara laster och
brist på christlig kärlek.
Med framhållandet af denna missriktning inom sjelfva den apo-
stoliska kyrkan hafva vi antydt en ny sida af kyrkan, som synes mot-
säga hennes väsende, sådant vi ofvan framställt detsamma. Men vi
erinra ännu en gång, att kyrkan icke blott står i lifsförhållande till
Christus, utan äfven i kallelseförhållande till verlden, och just från denna
hennes verldsomfattande bestämmelse är det oskiljaktigt, att oäkta med-
lemmar inblandas med de äkta, ett förhållande, som likväl lika litet
upphäfver kyrkans heliga charakter som Christi förnedring kunde sägas
upphäfva hans gudomliga natur. Gränsen emellan de äkta och oäkta
lemmarne kunna vi icke uppdraga, och, äfven om vi kunde det, till-
kommer oss icke en sådan siktning, den Herren förbehållit sig sjelf.
Det kan vara nog att vid framställningen af kyrkans begrepp anmärka
en åtskilnad, som i verkligheten finnes, äfvensom den olika ställning,
som de båda slagen af medlemmar intaga till kyrkan: De oäkta lem-
marne, om de ock genom kallelsens antagande blifvit försatta i ett nytt
1) Jfr Neander, Gesch. d. Pfianzung u. Leit. d. christl. Kirche durch die
Apost. 5:te Auf. s. 26—27.
2) Neander, 1 B. s. 220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
