Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8 C Th. Hjerpe.
mötes såsom ett från presbytererna och diakonerna skildt embete,
hvars bestämmelse är att utgöra organet för den kyrkliga enheten,
Flera deri befintliga utsagor tala om tillvaron af en formligt organiserad
kyrka under biskopen såsom dess synliga öfverhufvud. Äfven sjelfva
namnet katholsk kyrka förekommer der!). Ja, vi kunna rentaf på-
stå, att hufvudinnehållet i alla dessa bref är yrkandet på allas under-
ordnande under biskopens makt och myndighet. Ty äfven då förfat-
taren varnar mot irrläror och uppmanar till fasthållande vid den kyrk-
liga enheten, så sker det alltid i episkopatets interesse. De troendes
enhet gäller nämligen för honom såsom det enda skyddsmedlet mot
irrlärornas öfverbängande fara, och sjelfva enheten åter är betingad
genom allas ödmjuka underordnande under biskopen.. Den vördnads-
fulla hörsamheten emot biskopen kan han icke nog framhålla, i det
han framställer hans embete såsom ett af Gud sanctioneradt, hvil-
ket ensamt är i stånd att bibehålla endrägten och enheten bland de
christna, och på samma gång äfven den oförfalskade apostoliska lä-
ran 2). Med denna nya gestaltning af kyrkan står äfven en annan i
omedelbart sammanhang. Vi hafva redan visat, att under apostoliska
tidsåldern den fria andeverksamheten fortgick vid sidan af den, som
tillkom det ordinarie embetet. Men då med det apostoliska tidehvarf-
vets slut de för detsamma egendomliga charismerna aftogo, och med
christendomens fortskridande utveckling anspråken på läroembetet stegra-
!) Se Ep. ad Smyrn. c. 1 p. 34: "Ive äg, (näml. Christus) söoonuer sic toös
elöraes, Jå 1täs avacriso:ws, tis tovs Äyiovs xai AicTOLS UUTOL, tive iv "Ioudauioss,
elva iv Idvecirv, iv vi owuaTs TAS bxxlyoias avrov.
Vidare Ep. ad Philadelpb. c. 3 p. 31: "Osos yåg Seoö be xal’Insod Xp
avob, obtos ustå to inoscxdR ov sisiv, xai övos är utravojsarres Ildwer ini
tiv ivårnrta tös lxxilygias, xal obrtov Isoö fsorvras, tva Wesv xari Iycoör
XgQoröv bärvres.
Och Ep. ad. Smyrn. ce 8. p. 36: "Onov &v gar ö nioxones, ix6 to NIF
faotp’ Wonig Önov är 7 XQMTÖS, åxer xaJolsxy lexlnsia.
2) Se Ep. ad Magnes. c. 13 p. 21: Znovdålars oöv pefavwdäras iv trois döpas
tob Kvplov xai tör anoorilwr, fra nårra, öoa nostre, KarsvduIäTe supxi nn
ArivuaTo, iv «py Kal iv Tileo, uard od dösonpensoråtonv insoxinov vuär xai
åksonköxcv Avovuanxoö owgårov toö npccfutspiov VuG» xai tär” xaTA Isöv ra
xövur. ”Ynoråyntre LL Insoxéng xaö GAN og Ingods xXe ?0 RaTtpi) xard ocexa,
xai ol ändorolo» 16 Xpsorö xal 16 arp el 10 Rveduan, fa Iwar f sapxe-
a) Te xo nevpanen.
Och Ep. ad Trall..c. 7: qvlårtiode oöv tobs toreörovs. Tobro då loras Vpår
på godsovuivos xal oboy dywpioross Iioö Ingoö Kosoroö xal vob inicxénov xai
tör Raraypåror söv anogrilor. ’O ivids Ivnarrypiov Wr xadapös loviv, 6 då
bxröc ov xadapås torv, tvoör åotsv, é Kgis inioxénov xal AQesfursgiov uxi ha-
Körov Nodswy I obtos ov xadapés lony Tj ovrudjgrr
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
