Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 19
des, bildade sig efter den judiska författningens mönster ett särskildt
presterligt stånd (xÅfgos) i specifik skilnad från folket, (Aads). Detta
stånd, som i biskopen hade sitt öfverhufvud, mottog af honom genom
ordinationen den heliga anda. Den hierarchiska kyrkoförfattning, till
hvilken vi redan i de Ignatianska bretven sett en lifskraftig begynnelse,
framstår fullt utvecklad i det tredje århundradet. I spetsen för den
enskilda församlingen står presbytern; medelpunkten för ett flertal af
församlingar eller så kallad zxagosxba !) bildar biskopen i samråd med
underlydande clerus och sist utgöra samtliga biskoparne eller episko-
patet den sammanhållande och styrande principen för kyrkan i dess
helhet 2). Utöfver denna yttre organiserade samfundskropp höjde si
icke tidens uppfattning af kyrkan, och endast i strängt anslutande til
densamma sattes den enskildes frälsning. Starkast framträder denna
utvärtes uppfattning af kyrkan i Cypriani skrift ”de unitate ecclesie”
(jfr capp. 4 och 5), der det icke mer är Christus, hufvudet, och hans
genom ordet och sacramenterna förmedlade lifsgemenskap med sina trogna,
som utgör kyrkans enhet, utan den med strängt begränsade embeten
ordnade och i episkopatet, såsom sin öfversta spets och hufvud, sig
falländande hierarchiska samfundskropp, på hvilken han tillämpar apostelns
utsaga Eph. 4: 52). Men mot en kyrka, som endast i sin yttre af till-
fälliga omständigheter beroende gestaltning såg sin enhet, och som,
oaktadt de orena elementer hon under sin fortgående utveckling i sig
upptagit, likväl icke tvekade att i fullt mått tillägga sig enahanda
predicater, som i symbolum apostolicum utsägas om den väsendtliga
kyrkan, helighet och allmännelighet, kunde protester icke uteblifva. Så
äro de montanistiska, novatianska och donatistiska striderna en reac-
tion emot den nämnda sammanblandningen af den väsendtliga och den
empiriska kyrkan. Donatisterna påstodo, att en kyrka, som, utan att
!) Jfe Euseb. Hist. Eccles. Lib. IV: 23.
2) Jfe Richters Kirchenrecht 4:te Aufi. s. 24.
3) Hane ecclesie unitatem qui non tenet, tenere se fidem credit? Qui eccle-
sie renititur et resistit, (qui catbedram Petri, super quem fundata est ecelesia,
deserit) in eeclesia se esse confidit, quando et beatus Apostolus Paulus hoc idem
doeeat et sacramentum unitatis ostendst dicens: Unum corpus et unus spiritus, una
spes vocationvis vestre, unus Dominus, una fides, unum baptisma, unus Deus.
Cyprian. do unitate eccl. IV.
. Episcopatus unus est, cujus a singulis in solidum pars tenetur. Ecelesia
quoque una est, que in multitadinem latius ineremento foecunditatis extenditur,
quomodo solis multi radii, sed lumen unum, et rami arboris multi, sed robnr
unum tenaci radice fundatum, et cum de fonte uno rivi plorimi defiuunt, numero.
sitas licet diffasa videatur exundantis copie largitate, unitas amen; servatar in ori-
gine. Densamme V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
