Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 33
lika fri tillgång, och sålunda ur denna synpunkt äro sins emellan lika
berättigade, och är både grundandet och underhållandet af denna lifs-
gemenskap med hufvudet och denna fria tillgång till Guds nåd ej min-
dre för den enskilda organiska lemmen än för hela organismen nöd-
vändigt beroende af nådemedlens bruk, så har också den förre likaväl
som den sednare rätt dertill. Sålunda har den enskilde rätt, och följ-
aktligen äfven pligt att bruka nådemedlen icke blott till egen utan ock
till andras uppbyggelse, alldenstund det individuela välbefinnandet oef-
tergifligen måste tänkas såsom oskiljaktigt från det helas bestånd och
förkofran. Men det säger sig sjelft, att denna den enskildes rätt har
sin gräns i den individuela ställningen i organismen och sitt mått i
egendomliga gåfvor, och att den således alltid måste vara underordnad
enahanda rätt hos samfundet i sin helhet, om den än till syftet med
denna sammanfaller. Denna individens rätt till nådemedlen för egen
och andras uppbyggelse har Luther starkast framhållit, dels i följd af
sin skriftenliga åskådning af kyrkans väsende, dels och isyonerhet eme-
dan samma rätt var alldeles undertryckt i den kyrka, mot hvilkens
förvändhet han protesterade. Så skrifver han (Grund. u. Ursach. 1523):
”Das kann niemand leugnen, dass ein jeglicher Christ Gottes Wort
bat und von Gott gelehret und gesalbt ist zum Priester — — — Ist’s
aber also, dass sie Gottes Wort haben und von ihn gesalbt sind, 80
sind sie auch scbuldig, dasselbe zu bekennen, lehren und auszubreiten,
wie Paulus sagt 2 Kor. 4: 16 — — also dass hier abermal gewiss ist,
dass ein Christ nicht allein Recht und Macht hat, das Wort Gottes
zu lehren, sondern ist dasselbige schuldig zu thun bei seiner Seelen
Verlust und Gottes Ungnade. — So sprichst du: ja wie? wenn er nicht
dazu berufen ist, so darf er ja nicht predigen, wie du selbst oft ge-
lehret hast? Antwort: Hie sollst du den Christen in zweierlei ort stel-
len, auf’s Erste, wenn er ist an dem Ort, da keine Christen sind, da
darf es keines andern Berufs, denn dass er ein Christ ist, inwendig
von Gott bernufen und gesalbt, da ist er schuldig, den irrenden Heiden
oder Unchristen zu predigen und zu lehren das Evangelium, aus Pflicht
bräderlicher Liebe, ob ihn schon kein Christ dazu beruft — — Auf’s
Andere, wenn er aber ist, da Christen an dem Orte sind, die mit ihm
gleichen Macht und Recht haben, da soll er sich selbst nicht hervor- .
thun, sondern sich berufen und hervorziehen lassen, dass er an Statt
und Befehbl der Andern predige und lehre”. Detta ställe lärer oss, att
Luther, huru mycket han än framhåller hvarje Christens rätt att för-
kunna ordet, likväl låter utöfningen af denna rätt utan yttre kallelse
ega rum endast i nödfall, d. v. s. der inga andra Christna finnas, men
åter i motsatt fall endast och allenast på grund af kyrkans Ing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
