Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 438
liga öfverheten, såsom tydligen visar sig såväl af J. Brenz’s förslag
till kyrkoordning för staden Hall, som af Luthers skrifvelse till char-
farsten 1526, der han anropar honom om hjelp i den förhandenvarande
nöden !). Men derigenom att den verldsliga öfverheten ställdes i spet-
sen för kyrkans styrelse, bildade sig hennes författning i synbar an-
slutning till regeringen uppifrån, under det den nedåt, eller hvad för-
samlingsväsendets organisation beträffar, hufvudsakligen inskränkte sig
till insättandet af evangeliska predikanter. Att likväl icke författnin-
gen efter de nyss nämnda händelserna på alla punkter tog samma rikt-
ning, vilja vi här visa med ett par exempel, som tillika må tjena så-
som bevis för riktigheten af vårt påstående, att en bestämd författ-
ningsform är, efter den latberska åskådningen, icke ovilkorligen nöd-
vändig, utan att tvärtom kyrkan med fall frihet och under inverkan
af politiska förhållanden eger att skapa sina yttre former. I Preussen,
der de katholska biskoparne hade anslutit sig till reformationen, bibe-
hölls den episkopala styrelsen, ehuru äfven der under landsfurstens öf-
verberrskap, på samma gång åt församlingarne inrymdes en väsendtlig
andel såväl i tillsättningen af predikanter som i kyrkotuktens hand-
hafvande. Deremot framlades på en af Landtgrefven Philip i Hessen
föranstaltad synod i Homberg (1526) af F. Lambert ett förslag till
kyrkoordning, som, om den än icke bevisligen står i historiskt sam-
manbang med den i en något sednare tid framträdande synodal- och
presbyterialförfattningen, likväl har nära förvandtskap med densamma.
Denna kyrkoordning är synbarligen grundad på läran om alla christnas
prestadöme. Alla troende tillkommer rättigheten att till- och afsätta
andlige, att döma öfver lärare och bandhafva kyrkotukten. Dessa and-
lige, dem församlingen efter apostoliskt mönster väljer, äro biskopar,
presbyterer och diaconer. Biskoparne leda församlingens angelägenheter,
presbytererna förvalta nådemedlen, dock utan inkräktning på hvarje troen-
des rätt, att, när han dertill känner sig kallad, förkunna ordet, och dia=-
eonerna handhafva fattigvården. De särskilda församlingarnes styrelse
eoncentrerar sig i synoden, som består af samtliga biskoparne och de-
puterade från hvarje församling. Synoden väljer vieitatorer, hvilkas
åliggande är att besöka kyrkorna, pröfva de valda biskoparnes duglig-
bet o. s. v. och öfver sina visitationer afgifva berättelse till synoden ?).
— Detta förslag till kyrkoordning blef i anseende till dåvarande tids-
förbållanden aldrig annat än ett försök att realisera ett storartadt ideal.
På en annan grund gestaltade sig kyrkoförfattningen i Sachsen,
der med styrelsens samtycke en kyrkovisitation verkställdes 1528, som
7?) Jfr Richter, Gesch. d. evang. Kirchenvorf. a. 29—31.
3) Ds. se. 87—39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
