Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u C€. Th. Hjerpe.
var för densamma grundläggande. I instructionen för visitatererna läg-
ges all vigt derpå, att Guds ord rent och klart förkunnas, och att
dugliga och till sin vandel rena predikanter tillsättas, hvilka i sin för-
valtning af nådemedlen hafva att strängt hålla sig till det gudomliga
ordets norm, på det att alla söndringar eller sekter måga förebyggas
Likformigheten i ceremonier blir äfven savidt den är möjlig, förordad.
För den yttre ordningens skull böra i några af de större städerna in-
sättas superintendenter, hvilka det åligger att öfvervaka lärans renhet och
predikanternas embetsförvaltning och vandel, äfvensom att till chur-
furet-n - ingå nied berättelse om de förbållander, som påkallade någon
rättelse. Rörande kyrkotukten och församlingens rätt till sjelfverksam
andel i ordnandet och ledningen af sina angelägenheter invehåller in-
structionen deremot inga bestämmelser !).
Med år 1530 inträder den lutberska ky:koförfattningen i ett vä-
sendtligen nytt utvecklingsstadium, för såvidt den samma år till riks-
dagen i Augsburg ingifna bekännelsen innehåller bestämda principer så-
som grundlag och stöd för dess vidare utveckling. Vi känna redan af
föregående framställning denna bekännelses uppfattning af kyrkan och
embetet, men vi sakna der alla närmare bestämmelser om läroembetets
förbållande till församlingen, om kyrkotukten och kyrkostyrelsen, med
ett ord, ett fullständigt utkast till kyrkoorganisation, en uraktlåtenhet,
bvartill det hufvudsakligaste skälet är att söka och finna i de uppträ-
dande reformatorernas polemiska ställning till den katholska kyrkans
falska uppfattning af åtskilliga cardinalpunkter i sjelfva läran, hvilkas
återställande till deras skriftenliga innehåll så tog deras krahter i an–
språk, att den yttre kyrkoorganisationen mera blef såsom en cura po-
sterior åt framtiden öfverlemnad. Sålunda, ehuru bekännelseskrifterna
icke innehålla några positiva bestämningar rörande församlingens rätt
till sjelfverksam andel i valet af själasörjare eller i kyrkotuktens ut-
öfning, så voro reformatorerna likväl låugt ifrån att vilja bestrida för-
samlingen denna rätt, efter hvad ovedersägligen gifver sig tillkänna ur
deras privatskrifter och mångfaldiga betänkanden. Så säger Melanchton
i sin skrift ”de abusibus emendandis (1540): "Nec. liceat soli pastori
ferre sententiam excommunicationis sine ulla decuria judicum aut ne-
mine adhibito ex honestioribus viris ecclesie. Ut enim vocantur haec
judicia ecclesie, ita plures sunt adhibendi, ut Paulus voluit. Tyrannis
est inimica ecclesie” ... ”Ceterum in eligendis pastoribus etsi jus pa-
tronig nollemus adimi, tamen nec patroni preficiant pastores non prius
eommendatos aliquo testimonio ecclesie, h. e. bonestiorum hominum ia
!) Jfr Richter, Gesch. d ev. Kirch.verf. s. 43—46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
