Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den teformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 40
kan i dess verksamhet, att upprätthålla ordningen, att tillsätta and-
liga, att inrätta skolor, att förvalta kyrkogodsen o. s. v. är öfverhetens
rättighet och pligt, men som den likväl ieke utöfvar utan alla vilkor
och inskränkningar. Likasom öfverheten nämligen i den borgerliga sty-
relsen inhemtar sakkunniges råd, så bör den äfven och ännu mer i den
kyrkliga söka råd och godkännande af sina åtgöranden hos dem, som
&ro satta till förvaltare at Guds hemligheter.
Status oeconomicus eller åhörare och styrda hade i theorien rät-
tigheten att utgöra en integrerande del i kyrkoorganismen, men in
praxi bestod denna deras rättighet i att instämma uti de andra stån-
dens beslut och åtgöranden.
I sin fulla utveckling framträder denna åsigt hos Carpzov, som i
sin strid med Thomasius å den ena och pietismen å den andra sidan
fann en anledning att ännu skarpare uppdraga gränsorna emellan de
tre 8. k. stånden, hvilka äfven han ansåg etter gudomlig ordning ut-
göra kyrkans beståndsdelar. Stutus politiews har den yttre makten
(potestas externa), som består i kyrkans yttre styrelse, men som lik-
väl icke är oinskränkt, utan bör i samverkan med läroståndet utöfvas.
Status ecclesiasticus har den inre makten (potestas interna), som icke
blott innebar nådemedels- och nyckelembetet, utan äfven i lärostrider
eger votum decisivum. Åfven status oeconomicus är icke heller ute-
sluten från jus sacrorum, men i fråga om utöfningen af denna rätt
bör den för ordningens skull och vördnadsfullt i alla lofliga ting under-
kasta sig de båda andra stånden. Alla tre stånden hafva rättighet
att forska i skriften och efter dess måttstock bedöma de kyrkliga an-
ordningarne, men ingen vare sig lärd eller olärd, som icke tillhör läro-
ståndet, har rättighet att utöfva den detsamma alléna tillkommande
inre makten.
Den nu framställda författningstheorien är det så kallade episkopal-
systemet, som vi kunna betrakta såsom den vetenskapliga grundläggnin-
gen af det sextonde århundradets kyrkoförfattning, och som derföre också
måste vara behäftadt med samma lyten som den. Det lemnar, såsom
vi hafva sett, församlingens rätt utan afseende. Denna författningens
aristokratiska charakter i förening med den theologiska vetenskapens
formalistiska behandling, som gaf föga eller ingen näring åt det reli-
giösa lifvet, kunde icke annat än framkalla en reaetion, och en sådan
inträdde också snart i pietismen.
Spener insåg och behjertade missriktningen såväl i vetenskapen
som i författningén, och arbetade i sin mon på att återföra både den
förra och den sednare in på den väg, hvarifrån de afvikit. I motsats
mot bokstafstheologien yrkade han derföre kraftigt på en lefvande,
i 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
