Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 C. Th. Hjerpe.
kände under benämningarne episkopal-, territorial- och collegialsystemet.
Men då dessa skiljaktiga theorier, om de än hafva sin grund i författ-
ningens ofullständiga gestaltning, likväl närmast blifvit framkallade af
den utvecklingsgång, kyrkan tog i inre lif och vetenskaplig verksam-
het, gå vi, efter att först åt densamma hafva eguat några sidoblickar,
att angifva det väsendtligaste af de nämnda theorierna.
På bekännelsens grund och inom dess grän-or hade nppblomstrat
en theologisk vetenskap, som var företrädesvis confessionelt-dogmatisk ,
d. v. 8. som fullständigt utvecklade och till ett organiskt lärobegrepp
systematiserade det i bekännelseskrifterna befintliga materialet. Med
den strängaste vetenskapliga form förband sig ännu religiöst djup och
innerlighet. Såsom representant för denna riktning framstår, utom
eoncordieformeln sjelf, isynnerbet J. Gerhard (t 1637). Denna theo-
logiens strängt confessionela riktning bar likväl inom sig fröet till reli-
giös intolerans, ehuru den bibehöll fortfarande sin friskhet och sitt lif så
länge den med formens bestämdhet förenade innehållets djap och rike-
dom. Men i samma mon begreppsbestämningarnes klarhet och skärpa
började ske på bekostnad af trons enfald, antog den thbeologiska ve-
tenskapen efter hand dels en charakter af polemisk hätskhet, som för
lärodifferenserna glömde den gemensamma salighetsgrunden för de olika
confessionerna, dels och isynnmerhet en charakter af scholastisk forma-
lism, som hotade att med sin bokstafsdyrkan qväfva det christliga lif-
vet inom kyrkan. Ibland målsmännen för en sådan theologiens rikt-
ning intager J. B. Carpzov (t 1699) ett utmärkt rum. Då det nu
var uteslutande läroståndet, som odlade den theologiska vetenskapen
och försvarade läran i förbållande till de öfriga bekännelserna, så må-
ste denna omständighet i förening med den vigt, som redan bekännelse-
skrifterna och alla kyrkoordningar i det sextonde århundradet tiller-
känna läroembetet, öfva ett afgörande inflytande på detsammas ställ-
ning i kyrkoorgauismen. Ocksa finner man hos den tidens mest fram-
stående theologer, att läroembetet intager främsta rummet ibland de
organiska beståndsdelar, hvaraf kyrkan efter deras förmenande består.
. Med den ofvannämnda Gerhard börjar den åsigten blifva den
allmänt gällande, att kyrkan består af tre stånd, status ecelesiasticus,
«. politicus och st. oecomormicus.
Status eoclesiasticus eller läroståndet innehar den andliga makten
i kyrkan, för såvidt det på grund af gudomligt uppdrag förvaltar nåde-
medels- och nyckelembetet.
Status politicus eller den verldsliga öfverheten tillkommer deremot
vården och ledningen af kyrkans yttre angelägenheter, alldenstund den
är af Gud insatt till väktare af lagens båda taflor. Att skydda kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
