Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lutherska och den reformerta kyrkoförfattningens principer m. m. 56
Guds frälsande verksamhet är bunden vid yttre medel, så är det lik-
väl hans vilja, att vi genom deras bruk skola emottaga frälsningen; ty
den yttre predikan är icke blott det enda uppbyggelsemedlet för kyrkan,
utan äfven det band, som sammanhåller de heliga sinsemellan !). Om
än, såsom erfarenheten lärer, många skrymtare äro inblandade i denna
kyrka, om många fel och lyten vidlåda henne, ja skulle till och med i
ordets eller sacramenternas förvaltning något fel någon gång förekomma,
så är man likväl icke berättigad att öfvergifva henne, så länge hon fast-
håller vid de sanningar, hvilka för saligheten äro nödvändiga att känna
och tro. Andra mindre väsendtliga skiljaktigheter i läran må icke slita
trons enhet 2). Oaktadt all svaghet och alla lyten, som vidlåda kyr-
kan, är bon dock helig; men dess helighet är stadd i utveckling och
väntar sin fulländning först vid det närvarande verldsloppets slut 3).
Vi hafva i några allmänna drag sökt framställa Calvins uppfatt-
ning af kyrkan, och vilja nu tillägga några reflexioner, hvartill samma
Evangelii predicatio, neque sacramenta negliguutur, illic pro eo tempore neque fal-
laz neque ambigua ecclesie apparet facies — — — Lib. IV: Cap. 1: 10.
3) Nobis vero quod ex Paulo citavimus tenendum est, eeclesiam non aliter sedi-
ficeri quam externa predicatione, vec slio vincalo inter se retineri sanctos, nisi dam
uno consensu discendo et proficiendo ordinem ecclesie a Deo prsescriptum colunt.
Lib. IV: Cap. 1: 5.
2) In bhac (eeclesia visibili) autem plurimi sunt permixti hypocrite, qui nihil
Christi habent preter titulum et speciem — — — Lib. IV: Cap. 1: 7. Quod
dieimus purum verbi ministerium et purum in celebrandis sacramentis ritam, ido-
Beam esse pignus et arrbabonem, ut tuto possimus societatem, in qua utraumque
exstiterit, pro ecelesia amplexari, usque eo valet, ut nusquam abjicienda sit quam-
div in illis perstiterit, etiamsi multis alioqui vitiis scateat. Quin etiam poterit vel
in doctrine vel in sacramentoruw administratione vitii quippiam obrepere, quod alie-
Bare nos ab ejus communione non debeat. Non enim unius surt! forma omnia verse
doetrins espita. Sunt quedam ita necessaria cognitu, ut fixa esse ev indubitata omni-
bus oporteat, ceu propria religionis plaeita: qualia sunt, Unum esse Deum: Chri-
stum Deum esse, ac Dei Filinm: In Dei misericordia salutem nobis consistere, et
similia. Sunt alia. que inter ecelesias eontroversa, fidei tamen unitatem non diri-
mant. Lib IV: Cap. 1: 12. Jfr Cap. 1: 13, 14, 15.
3) Quod etiam obtendunt non abs re sanctam vocari ecclesiam, perpendere con-
venit qua excellat sanetitate: ne, si ecclesiam nolimus admittere nisi numeris omni-
bus absolutam, nullam relinquamus. Vernm quidem est quod ait Paulus (Eph. 5:
25), Christam se ipsum tradidisse pro ecclesia, ut illam sanctificaret: mundasse la-
vacro aque in verbo vite, ut sibi exhiberet gloriosam sponsam, won habentem ma-
eulam aut rugam ete. Nihilo tamen minus et istud verum est, ominum quotidie
operari in rugis ejas expoliendis, maculisque abstergendis. Unde sequitur, nondum
porfoctam esse ojus sanctitatem. Bio ergo saneta est ecelesia, ut quotidie proficiat,
acndum persfecta sit: quotidio procedat, nondum pervenerit ad sanctitatis netam — —
Lid. IV: Cap. 1: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
