Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 C. Th. Hjerpe.
”Justitia quidem est, innocentes in fidem suscipere, complecti, tueri,
vindicare, liberare; judicium autem, impiorum audacie obsistere, vim
comprimere, delicta punire” 1). Men å andra sidan bör kyrkan, långt
ifrån att inskränka och hindra statens verksambet och ändamål, de-
samma understödja och befordra. Stat och kyrka måste således hand
i hand med hvarandra verka och ömsesidigt befordra hvarandra.
Sådana äro till sina väsendtligaste grunddrag Calvins åsigter om
kyrkostyrelsen. Vid en jämförelse mellan dem och de Lutherska re-
formatorernas åsigter framställer sig den grundväsendtliga åtskilnaden,
att den Lutherska kyrkan känner endast ett af Herren sjelf stiftadt em-
bete, nämligen ministerium verbi et sacramentorum, men detta icke
gifvet åt bestämda personer eller åt ett visst stånd, utan åt kyrkan i
dess helhet, och att således alla andra i kyrkans empiriska organism
befintliga embeten icke hafva sin grund i gudomlig insättning, utan
endast i mensklig ordning. I följd af denna grundåskådning har kyr-
kan redan i och med nådemedlens förvaltning en synlig existensform,
en viss yttre organisation; de former och ordningar, hon vidare behöf-
ver för en fast, jämn och trygg verksamhet, äro, om än normerade af
den gudomliga sanningen, likväl icke i Guds ord föreskrifna såsom en
för alla tider gällande okränkbar ordning, utan de äro ett verk af den
menskliga friheten och förhandenvarande yttre förbållanden, och hafva
såsom sådana sin grund endast i mensklig ordning. Enligt Calvins
åskådningssätt deremot är ministerium verbi et sacramentorum icke det
enda af Herren insatta embetet, och kyrkan är sålunda icke i och med
nådemedelsförvaltningen ensam ett yttre med gudomlig rätt bestående
samfund, utan i hennes yttre organism ingår äfven såsom en väsendt-
lig bestämning styrelsen och förvaltningen af hennes angelägenheter,
alldenstund densamma, likaväl som nådemedelsförvaltningen, är en af
Herren sjelf insatt och föreskrifven ordning. Det gifves nämligen, så-
som vi sett, fyra embeten, af hvilka två afse nådemedlen och två sty-
relsen och förvaltningen, alla af Christus sjelf insatta, och som derföre
stå på samma linea d. v. s. bestå med samma rätt. I sin olika verk-
samhet hafva dessa embeten hvart och ett för sig att ställa sig till
noggrann efterrättelse apostlarnes i Guds ord nedlagda föreskrifter och
praxis, såsom en för alla tider gällande kyrkoordning och kyrkoförvalt-
ning. Häraf är klart, att kyrkoförfattningeo är en af Gud sjelf for-
mulerad ordning, hvilken, sålunda bhvilande på gudomlig grund, icke
kan af menniskor godtyckligt förändras, utan eger gudomlig giltighet
och förbindande kraft för kyrkans hela jordiska utveckling.
!) Lib. IV: Cap. 20: 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
