Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd. 27
ecclesix vel proprias, aut substantias suas, perdidisse noscuntur, ante
accusationem aut regularem ad synodum vocationem eorum.” — Ut-
gångspunkten för denna rättssats bildar, enligt hvad Bruns vidare ut-
för och med anförda ställen bevisar, den tanken att en biskop, som
blifvit fördrifven från sitt biskopssäte och beröfvad sin makt och sin
förmögenhet, endast med svårighet kan försvara sig mot mäktiga fien-
ders anklagelser och derför lätt kan komma att orättvist ligga under
för dem. Härpå grundar Ps. I. den satsen, att en spolierad biskop all-
deles icke kan anklagas, eller åtminstone ej behöfver inlåta sig på an-
klagelsen. Och denna sats framträder helt allmänt utan afseende på
hvem som spolierat biskopen, hvem som besitter hans saker, hvem
som vill anklaga honom, på hvilken grund han är spolierad och på
hvilken grund han anklagas. Det är derföre tydligt att denna invänd-
ning ej har till princip den satsen, att exsecutionen ej får föregå do-
men. De anmärkningar som skulle kunna göras mot den uppställda
satsen, dels på den grund att den spolierade biskopen ej i alla fall.
skulle ha tillräckligt skydd i denna invändning, då, om hans försvar
mot criminaltalan till följd af hans vanmakt vore svårt, det skulle vara
ännu svårare för honom att återbekomma sin förmögenhet af dem, som
röfvat eller besute densamma, i synnerhet som det lätt kunde hända
att han hade att föra sin talan just inför dem, som röfvat eller besute
förmögenheten, dels på den grund att en sådan restitutionsprocess lätt
kunde i oändlighet undanskjuta criminalåtalet, ja att en verkligen skyl-
dig derigenom hade i sin makt att helt och hållet förhindra åtalet,
dessa anmärkningar förekommer Ps. I. derigenom att han icke helt en-
kelt öfverlåter åt den anklagade att anställa talan om restitution af
det från honom röfvade, utan gör det till en pligt för den kyrkomyn-
dighet, hos hvilken criminalåtalet skall ske och som skall döma öfver
biskopen, att sörja derför att den spolierade återinsättes och allt det
honom frånhända återställes. Medlet för denna myndighet att utföra
en sådan åtgärd låg i excommunicationen, som också verkligen anföres
såsom ett sådant medel. Exceptio spolii var sålunda icke helt enkelt
en dilatorisk invändning mot ett eriminalåtal, utan dermed är städse
en egen kyrklig actionsrätt förbunden. Men denna är icke sjelfständig,
utan väsendtligen betingad af en criminaltalan och framställningen af
exceptio spolii. Så som denna actionsrätt här framträder har den cha-
racteren af en politisk institution till skydd för biskopar och får ej ut-
sträckas till lekmän, ej ens till de lägre presterne. Bruns sammanfat-
tar hufvudpunkterna af actionen så: Denna actio tillkommer sålunda en
sin förmögenhet beröfvad biskop (äfven om han blott är i besittning
af episcopatet), hvilken för en förbrytelse försättes i anklagelsetillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
