Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 I. S. Landtmanson.
Med förmögenhet menas allt som han haft i sin besittning 1). För
hvilken förbrytelse eller af hvem han anklagas är likgiltigt. Mer för
att talan skall kunna anställas fordras att han blifvit beröfvad hela
eller åtminstone större delen af sin förmögenhet; sedan talan blifvit
anställd kan deremot restitution af hvarje del af det frånhända fordras.
Talan kan riktas mot hvarje besittare af de frånhända sakerna, ej blott
mot spolianten, och utan afseende på bona eller mala fides. Huru spo-
Nationen skett synes varit likgiltigt, blott käranden med orätt (vare
sig röfveri, stöld, tvång, bedrägeri eller orätt dom etc.) förlorat sin
ställning och sin förmögenhet. Ändamålet med talan var kärandens
aterförsättande i sin förra ställning. Några invändningar omtalas ej;
och af orden ”quacunque conditione temporis” torde kunna slutas att
invändningen om prescription ej var tillåten.
I Decretum Gratiani ?) finnes exceptio spolii tämligen fullständigt
upptagen, men likväl på ett sådant sätt, att deri grunden ligger till de
missförstånd, som senare uppkommit. Han har nämligen skiljt sjelfva
invändningen från den action, för hvilken hon utgör en förutsättning.
Han har derigenom gifvit anledning att fatta den förra såsom helt en-
kelt en dilatorisk invändning, tjenande till att bereda den anklagade
tid att anställa sin restitutionstalan och, då han af ofvananförda ”Re-
dintegranda” etc. uteslutit orden ”ante accusationem . . . eorum” gifvit
anledning att derpå grunda en sjelfständig possessorisk talan, den se-
dermera s. k. Condictio ex canone Redintegranda (hvilken, något mo-
difierad, i 17:de århundradet af tyska jurister fick namnet Actio spolii).
Så fattades också förhållandet redan af Glossatorerne till Decretet. De
skiljde invändningen från restitutionstalan. Den förre tilläto de äfven
mot ett civilt anspråk och icke blott biskopar, utan äfven lekmän.
Den senare satte de såsom en sjelfständig possessorisk talan jämte actio -
doli, quod metus causa och I. unde vi och tilläto henne mot hvarje
besittare af de frånhända sakerna. Hos käranden fordrades att han
haft besittning (detention var ej tillräcklig) och genom våld, tvång
eller bedrägeri blifvit beröfvad densamma. Den skilnad mellan excep-
tionen och den possessoriska talan, som här gjordes bibehölls af påf-
varne under 12:te och 13:de århundradena och stadfästades fullkomligt
af Innocentius III. Invändningen uppfattades af dem på samma sätt
som förut är framställdt. Deremot uppfattade de den possessoriska ta-
!) Bruns antager att Juridisk besittning (efter det Romerska begreppet)
fordrades, emedan man ej kan säga att blott detinerade saker utgjorde nå-
gon del af biskopens makt. För öfrigt ser han dock ej något hinder för
antagandet att blott detention vore tillräcklig,
2) Från medlet af 12:te seklet,
a a Re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
