- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1863 /
32

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 I. S. Landtmanson.

real-onera, särskildt tionde, m. m. och slutligen äktenskapliga rättig-
heter. Särskildt är läran om de sistnämnda utbildad. Af dessa fall
måste man rörande omfånget af rättsbesittning sluta att principen var
den, att besittning antogs vid alla de rättigheter, vid hvilka en fort-
farande eller upprepad utöfning och ett störande af denna utöfning
kan tänkas. För öfrigt var den juridiska behandlingen af besittning
af rättigheter, oaktadt denna utsträcktes vida utöfver hvad som en-
ligt Rom. Rätten egde rum, dock ungefärligen densamma som der.
Sålunda utgick man derifrån att, oaktadt ingen egentlig besittning af
en rättighet är möjlig, likväl utöfningen af en rättighet, såvida hon gaf
möjligheten af en vidare utöfning efter behag, på samma sätt utgjorde
grund för rättighetens åtnjutande som detentionen af en kroppslig sak
vid besittningen i egentlig mening. Förvärfvandet af besittning i detta
fall gestaltar sig olika efter rättighetens art. Vid sådana rättigheter,
som bestå i andras förmögenhetsrättsliga förpligtelse eller personrätts-
liga underkastelse, kan besittningen endast genom en tvåsidig hand-
ling, bestående deri att den ene gör anspråk på rättigheten och den
andre fullgör det begärda, förvärfvas. Den frågan, huruvida för för-
värfvandet fordras upprepadt utöfvande eller ett utöfvande en gång
är tillräckligt, afgöres ej i Decretalerna. Rättighet att blifva åter-
ställd i en sådan besittning hade ej allenast den, som genom ett
egentligt våld, utan hvar öch en som genom olaglig egenmäktighet af
hvad slag som heldst förlorat densamma. Så gällde en i ett eller
annat afseende formelt orätt dom såsom en sådan spoliation, som gaf
rätt till denna restitutionstalan. Vid besittniog af äktenskapsrättig-
heter var det å mannens sida spoliation att ”sine judicio a se remo-
vere, dimittere uxorem”, a hustruns sida att ”propria temeritate di-
vertere a marito.” Vid real-onera utgjorde helt enkelt förvägrandet
af prestationens utgörande en sådan spoliation. Slutligen är det an-
märkningsvärdt, att vid vissa rättigheter -— höghetsrättigheter och
real-onera — ett frånhändande af besittningen ej blott genom dem,
öfver och mot hvilka rättigheterna utöfvades, utan äfven genom tredje
man antogs kunna ega rum. Den ifrågavarande förpligtelsen betrak-
tades således ej såsom en generisk skuld, hvilken alltid qvarstår så
länge den ej blifvit betald till den berättigade, utan såsom ett be-
stämdt object, hvilket såsom sådant blott kan presteras en gång,
och genom hvars prestation den förpligtade, såvida han är utan dolus,
blifver fri, så att för den berättigade blott återstår en + peitoriaR eller
pessessorisk talan mot tredje man !).

!) Bruns sidd. 214—219.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:41:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1863/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free